Ett beslut mitt i allt...

Nu har jag bestämt mig. Jag beslutade mig igår för att nu ska jag lämna in ett PM till ålderdomshemmet. Jag har ingen som helst aning om hur det kommer att mottagas, men då det inte finns jobb på orten måste jag hitta på ngt eget. Om detta inte skulle fungera, då vet jag rent inte vad jag tar mig till. Mina drömmar är att få starta eget inom yogan å ev samköra det med en mindre kafédel, men det är fler som är inne på den senare delen, och att få ngt eget att fungera här på enbart yoga å massage blir tufft. Jag känner mig sliten av att vara arbetslös. Första gången i mitt liv som jag gått så länge utan jobb. känslorna åker upp å ner och att "ingen" vill ha mig på arbetsmarknaden känns tungt. Visst, jag kan ju utbilda mig inom vården, men då jag inte har mitt hjärta inom det känns det inte rätt. Att gå arbetslös är jäkligt stressande på många sätt. Dels tittar andra ner på en för att man inte har ngt jobb, vilket gör att ens personliga värde som människa minskar. Sen är det som om andra tycker att man är arbetsskygg och lat, då man bara lyxar sig å går hemma hela dagarna. Men jag har inget socialt nätverk, känner knappt någon å i stort sett känner jag mig otroligt ensam. Ett jobb hade underlättat livet en hel del, dels lära känna andra och lära mig "tänket" här. Jag har lämnat mina rötter, mitt hem, min hemstad och satsat allt för att jag träffade, vad jag hoppades "mannen i mitt liv" men...det tär på oss båda två att jag finns hemma och han jobbar. Det hjälper inte att jag sköter hemmet, trädgården å lagar all mat... jag "gör" ju inget för att dra in pengar till hushållet. Även om det mesta av mina stackars kronor ändå går till mat och prylar till hemmet så räknas det lixom inte på samma sätt. Jag önskar att universum snart vill ge mig en tecken på vilken väg jag ska välja, hur tar jag mig vidare utan att gå under av mentalslitage och arbetslöshet? Semestern är förbi för gubben, så nu har jag dagarna ensam igen. Idag har jag yogat å gått stavgång, ska putsa lite fönster å hänga tvätt. Sonen är nu i Luleå och han kommer hit på söndag. Jag längtar så =)

ljus, värme, Kram å hej!



Har min tid runnit ut...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0