dagens mörka
Vem är jag som tror mig veta och som känner? Tro mig veta vad någon behöver. Ge råd som ingen bett om. Med vilken rätt gör jag detta? Gör jag detta för att jag bryr mig, eller rent egoistiska skäl? Är jag bara en elak egoist?
Och vem är du som tror dig VETA vad jag känner? Som "VET" mina behov utan att fråga mig? Med vilken rätt ska du påverka mitt liv utifrån det du inte vet?
Ibland säger du det du tror jag vill höra …jag svarar det jag inbillar mig du vill få till svar… Så många onödiga känslor…så mycket missförstånd!
Livet ska vara underbart, då det är till oss givna som en gåva. Vi får våra känslor för att vi behöver uttrycka dom. Vi finner andra människor för att vi behöver varandra, att spegla oss i, att lära oss av, att älska. Vi får en väg att sätta våra fötter på, att vandra längst efter, det kallas för livet. Vi blir tilldelade ansvar, ett alldeles eget ansvar att göra val, att välja väg och att finna rätt. Vi vet inte alltid vilken stig vi ska ta, ibland blir det sidospår på vägen framåt.
Jag ber om vägvisning, ibland är det inte lätt. Jag ser inte alltid vägen pga känslor, jag hittar inte rätt för att jag försöker för mycket. Jag har svårt att släppa taget, för det gör ont.
Ibland känner jag mig osynlig, otillräcklig och undrar om ngn ens ser mig för den jag är. Vet jag själv vem jag är? Är jag ens någon? Förvirrad, ibland rädd, ibland sårbar men säkert ack så vanlig, en i mängden, vilken som...
Ensam... att vara ensam utan att välja ensamhet är svårt, att vara två och ändå ensam är ännu värre. Att välja ensamhet för att jag behöver är skönt. Att välja ensamhet för att jag måste, gör ont.
Att ständig vara på väg, att inte ha en fast punkt, ständiga tvivel och så svårt att hitta rätt på vägen gör mig trött. Att aldrig göra skillnad, aldrig få känna mig "hemma". Att sakna betydelse gör tankarna mörka.
Jag söker ljuset i livet, söker min väg, min tur, eller är det det som kallas val och ansvar... hopplöst
Är nog bara "fel" helt enkelt
Ibland vill jag bara skrika men inget hörs. Jag ville bara bli sedd men var osynlig. Jag ville bli hörd men ingen fanns att lyssna. Vad var jag? Ett inget? Ett något? En människa? Men vem & vart...
Tomma ord, ingen mening, innhållslösa texter, inga ord alls, inget kvar att säga, innehållslöst - meningslöst
Ibland tankar och känslor som jag inte ens får uttrycka, jag är vuxen, borde inte ens finnas kvar i min värld...
Mitt liv är som en sandstrand, mina fotavtryck som spolats bort av vågorna, tomt
Livet ska vara underbart, då det är till oss givna som en gåva. Vi får våra känslor för att vi behöver uttrycka dom. Vi finner andra människor för att vi behöver varandra, att spegla oss i, att lära oss av, att älska. Vi får en väg att sätta våra fötter på, att vandra längst efter, det kallas för livet. Vi blir tilldelade ansvar, ett alldeles eget ansvar att göra val, att välja väg och att finna rätt. Vi vet inte alltid vilken stig vi ska ta, ibland blir det sidospår på vägen framåt.
Jag ber om vägvisning, ibland är det inte lätt. Jag ser inte alltid vägen pga känslor, jag hittar inte rätt för att jag försöker för mycket. Jag har svårt att släppa taget, för det gör ont.
Ibland känner jag mig osynlig, otillräcklig och undrar om ngn ens ser mig för den jag är. Vet jag själv vem jag är? Är jag ens någon? Förvirrad, ibland rädd, ibland sårbar men säkert ack så vanlig, en i mängden, vilken som...
Ensam... att vara ensam utan att välja ensamhet är svårt, att vara två och ändå ensam är ännu värre. Att välja ensamhet för att jag behöver är skönt. Att välja ensamhet för att jag måste, gör ont.
Att ständig vara på väg, att inte ha en fast punkt, ständiga tvivel och så svårt att hitta rätt på vägen gör mig trött. Att aldrig göra skillnad, aldrig få känna mig "hemma". Att sakna betydelse gör tankarna mörka.
Jag söker ljuset i livet, söker min väg, min tur, eller är det det som kallas val och ansvar... hopplöst
Är nog bara "fel" helt enkelt
Ibland vill jag bara skrika men inget hörs. Jag ville bara bli sedd men var osynlig. Jag ville bli hörd men ingen fanns att lyssna. Vad var jag? Ett inget? Ett något? En människa? Men vem & vart...
Tomma ord, ingen mening, innhållslösa texter, inga ord alls, inget kvar att säga, innehållslöst - meningslöst
Ibland tankar och känslor som jag inte ens får uttrycka, jag är vuxen, borde inte ens finnas kvar i min värld...
Mitt liv är som en sandstrand, mina fotavtryck som spolats bort av vågorna, tomt
Kommentarer
Trackback
