Finns det ett liv utan...

I fredags besökte Benny Andersson, Ludvig Andersson programmet Skavlan.
Benny berättar att även han haft problem med spriten men är nykter sedan 9 år.

Skavlan frågar Benny Andersson om livet som nykterist bara är lätt.

- Det är helt fantastiskt otroligt bra. Man tror ju inte det. Man sitter på en alptopp och dricker en kall öl och solen skiner och man ska snart åka ner efter lunch och tycker att det här kan jag aldrig avstå ifrån. De får döda mig om jag ska vara utan det här. Och så slutar man dricka och så är det borta. Jag kan bara säga en säga en sak. Jag önskar att jag hade slutat tidigare, så känner jag, för varje dag i livet idag har ett mycket större värde.

Det hoppfulla i föräldrar som är vuxna och inser att de har ett anvsvar att bryta "familjearvet"
och respekten över att myter som ”det går inte att leva utan öl och vin” bryts ner och dör framför ögonen på hela svenska folket.

Lite längre in i intervjun berättar sonen Ludvig Andersson att även han är nykter alkoholist sedan 7 år tillbaka.

- Jag kunde ta mig ur det för det fanns i någon i min närhet som visste något om det.

Jag förstår egentligen inte, hur mycket jag än läser om alkoholism, att man inte söker hjälp. Det har ju säkert med skam och rädsla att göra, men det förstår jag inte heller. För alkoholism är väl en helt vanlig sjukdom idag. Jättemånga har den, många i tystnad. Man behöver professionell hjälp för att bli frisk och sedan är alla superstolta över att man klarar att hålla sig nykter. Det har säkert med rädsla att göra, förändringen, att inte veta vad kommer sen. Att allt ska tas ifrån en. Det härliga livet då man får glömma dagens vardag och dess triviala problem. Men så är det ju inte heller. För man får ju allt tillbaka. Det man super längre och längre ifrån sig kommer ju tillbaka. Det man längtar efter djupt därinne händer. Man får nära och djupa relationer igen. Livet återvänder, sömnen blir bättre, problemen mindre och utsikterna klarare.

Eller är det så, att denna sjukdom är så omedveten att man inte märker då man klivit över gränsen. Alkohol är så legalt, så frågan i sig är verkligen känslig. Ingen vill bli anklagad för att dricka för mkt så man går in i ett förnekelsestadium. -jag dricker ju bara några glas vin/öl. -Du ska se hur mkt grannen dricker, å så mkt dricker aldrig jag...
-jag blir aldrig elak/dum så det spelar väl ingen roll. -jag har koll på mitt drickande, inte mitt fel om du är känslig! mm mm Det finns gott om anledningar till att man inte är "alkoholiserad/beroende" av alkoholen. Desamma är all annan beroendeproblematik. Men vem ska föra fram frågan? Dricker du för mkt? Vem skulle jag själv vilja ställde den till mig om jag var där? Finns det bättre eller sämre personer till detta känsliga ämne?

En människa i kris agerar inte logiskt. När det kommer till alkoholister är det extra olyckligt

För att kunna dricka måste en alkoholist stänga av omgivningens känslor och behov. Behovet av det egna drickandet är helt enkelt så starkt att det måste gå före vad omgivningen känner. Med åren bygger alla dessa förbiseenden av barn, partners, syskons, vänner och föräldrars behov till ett stort berg av skam. Skamberg i sig minskar sedan ytterligare en alkoholists empatiska förmåga.

Jag själv lever ju istort sett utan alkoholen idag, och jag saknar den inte. Att växa upp i en familj där ens pappa hade stora problem sätter sina spår (han finns inte längre ibland oss). Jag väljer hellre ett liv i medvetenhet än i dunklet av alkoholens ångor. Jag mår bättre även om jag känslomässigt ibland önskar fly, men jag vet att alkoholen ger ingen lindrig what so ever.

Ljus, värme, Kram & Tjingeling


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0