Nykterist-Alkoholist
Många är det som dricker för mycket alkohol, det är vi vana att höra och vi kan diskutera det med personer i vår omgivning som är safe. Dvs de vi inte tror har några besvär, och som inte tar illa upp eller hamnar i försvar över sitt drickande.
Den gruppen som är mellan de två begreppen, den vanlige Svenssons...
Men egentligen är det verkligen den gruppen vi ska prata med? Är det inte bättre för de som har eller håller på att utveckla alkoholismen vi borde rikta vår energi emot, för att ge dessa hjälp och stöd?
Hmmm, ja just det. Alkolisten (om det gått så långt eller då det går åt det hållet) VILL den personen ha råd och stöd? Nä, det är sällan den personen som behöver hjälpen som vill ha den.
Det händer nog inte så ofta att en person som dricker över det normala en morgon vaknar, tex. fredagmorgon åh härligt nu i helgen ska jag ha en vit helg. eller vänder sig till frun/mannen, sambon, vännen eller föräldern och ber om hjälp att klara av den vita helgen!!
Ok, jag menar, visst kan det hända om personen fått insikt över att dennes hälsa håller på att äventyras eller denne fått en annan typ av insikt, ett möte, en rad i en bok/tidning som fått personen att reflektera över hur mkt denna dricker.
Men sällan händer det att en person med alkoholproblem vill ha hjälp, tips mm innan denna själv kommit till en form av insikt.
Vi kan inte förändra någon annan än oss själva, så är det bara. Det hjälper inte att mässa, tjata, diskutera om alkoholens farliga sidor till någon som ännu inte insett alkoholens kraft och hjärnans beroende av ämnet.
Lika lite som alla andra beroenden. Det har ju visat sig att hjärnan är en del av oss som verkligen kan få oss dit den vill.
Tycker vi att ett beroende av det vi håller på med är bra för oss, då hittar hjärnan säkerligen 100 tals anledningar till varför vi behöver det.
Beslutar vi däremot, med vår egen övertygelse och vår vilja att ta makten i våra egna händer och förändra, då hjälper oss hjärnen åt det hållet oxå. Men det är ALLDRIG lätt att förändra livets utmaningar.
Det är enklare att bara vara ett offer för livet, skita i det egna ansvaret och bara glida med i ett skönt rus.
Visst låter väl det härligt. Så, varför i hela friden ska man då förändra något? Av vilken korkad anledning borde man bryta sig ur ett beroende om man finner det så skönt och njutningsfullt?
Ja, det svaret vet inte jag om jag har. För om jag så skulle komma med 100 svar på varför, så skulle denna person hitta 200 bra anledningar till att fortsätta. eller...
Eftersom de flesta, dricker för att slippa jobbiga känslor snarare än att njuta. Borde vi kanske stanna upp och känna efter, varför vi vill dämpa och förtränga våra känslor. Eller är det för jobbigt att göra något åt det och då hellre stanna kvar i beroendet istället för att leva fullt ut?
På arbetsplatsen/ skolan/ konferansen mm skämtas det om helgens fullaste bravader. Man skojjar och bygger upp en stämning kring fyllan som ska komma, vem som brukar bli clownen eller som dansar på borden mm
Många vaknar dock dagen efter i spyor och minnesluckor över vad som hänt, sagts, gjorts kvällen innan och lider av svår ångest. Man kanske blir osäker några dagar tills det är dags igen, då har man förträngt ångesten och glatt börjar man om inför den nya kvällen, och är det så illa att du behöver ta dig en återställare dagen efter för att dämpa både bakfylla och ångest...då är beroendet i hamn.
Det tar minst tre timmar för kroppen att göra sig av med en burk starköl. För en flaska vin åtgår 8-10 timmar.
Skador av alkohol
HJÄRNSKADOR - är relativt vanliga hos människor som druckit stora mängder alkohol under många år i följd. Först brukar närminnet - det vill säga förmågan att komma ihåg saker som ligger nära i tiden - drabbas. Minnesluckor i samband med alkoholförtäring kan vara ett tidigt symptom på hjärnskada.
LILLHJÄRNAN - balanssvårigheter och nedsatt förmåga att samordna muskelrörelser kan uppträda.
MAGSÄCKEN - alkohol ger ofta magkatarrer med smärtor och kräkningar. Också magsår är relativt vanligt.
LEVERN - är det organ i kroppen som ser till att alkoholen förbränns och försvinner ur kroppen. Redan efter några dagars alkoholdrickande kan levern bli svullen och öm. Cellerna skadas och fungerar sämre. Denna typ av skada är mycket vanlig.
BENSTOMMEN - risken för benbrott ökar. Dels råkar man oftare ut för olycksfall, dels blir benstommen skörare.
NERVSYSTEMET - kan drabbas vilket ger smärtor, känselbortfall och förlamningar.
MATSTRUPEN - i samband med leverskador kan man få åderbråck i nedre delen av matstrupen med livshotande blödningar som följd.
HJÄRTAT - regelbundet alkoholdrickande skadar hjärtmuskeln med hjärtsvikt som följd.
BUKSPOTTKÖRTELN - drabbas av inflammationer, med svåra buksmärtor och försämrad förmåga att tillgodogöra sig födan, likaså risk för en form av diabetes.
HUDEN - risken för olycksfall och sår ökar.
MUSKLER - alkohol orsakar en särskild sjukdom (myopati) som medför att hela muskler kan förstöras.
SEXUALDRIFTEN - hormonpåverkan och störd sexuell funktion.
Sex och relationer
Alkohol tar bort nervositet och spänningar och ökar kortsiktigt den sexuella lusten. Ens sällskap blir vackrare ett par glas in på kvällen. Men att alkoholen ökar lusten betyder inte att förmågan ökar. Tvärtom kan alkohol ge impotens, både på kort och lång sikt. Detta beror bland annat på att alkohol minskar halten av testosteron.
Alkohol som alibi
Berusning är ett sätt att ta time-out. Att få chans att kasta av sig vardagskostymen och glömma allt det grå och trista. I vår kultur är alkohol igångsättaren och alibi för att göra nästan vad som helst, menar psykologen Sven-Eric Alborn.
Bra länkar:
Testa din alkoholkonsumtion
www.alkoholhjalpen.se/
Alkoholhjälpen
Här kan du testa själv, hur mkt du dricker, om du vågar svara ärligt?
http://www.iq.se/
Ok, nykteristen då, är det = med tråkig direkt?
Det kan verkligen vara provocerande med att tacka nej, det är som att tacka nej till en gemenskap som ska delas.
Då kan man uppfatta ett Nej som att jag är skeptisk mot alkoholhaltiga drycker. Då kan omgivningen uppfatta detta som ett ifrågasättande av en långvarig dryckeskultur som dominerar och är normgivande. Jag kan inte bara säga nej, då måste jag även ha en giltig förklaring.
Att ifrågasätta alkoholens varande är istort sett tabu. Med mitt nej kanske jag rentav utan ord anklagar gemenskapen för att allihopa antagligen är alkoholister...
Det är därför väldigt svårt att säga att jag helst inte dricker alkohol. Varför dricker jag då inte? Ja, det är givetvis upp till mig, men så lätt kommer jag inte undan =)
Jag ser ingen vinst med alkohol. Vaddå vinst kanske någon tänker, det är ju bara kul & trevligt.
Dvs jag för min del ser inte att jag behöver dricka alkohol för att mitt liv/eller för stunden ska vara kul och trevligt. Alkoholen i sig ger inte mig berusningens glädje. Jag kan tycka det är gott att dricka en cider, men inte för berusningen eller alkoholen, för min del kan den lika gärna vara alkoholfri. jag kallar mig inte nykterist heller, för jag vet inte riktigt vad det innebär och det verkar vara ännu mer provocerande än bara Nej tack!
Många kanske tror att jag egentligen är lockad men lyckas stå emot. Men så är det inte. Tvärtom.
Det som är tragiskt när jag tar del av andras åsikter gällande att inte dricka/å dricka är detta att man iom sitt Nej till alkohol blir direkt en tråkmåns =)
Men så är det nog, många som dricker och vill fortsätta dricka måste på något sätt hävda att det är kul, man slappnar av, man blir på något vis aoutomatiskt rolig?? Om den som dricker blir en festprisse så måste motsatsen dvs den nykta bli en tråkmåns som motsätter sig att dricka alkohol...
Tyvärr är detta inte sant. inte helt iaf. Många som smuttar på alkohol kanske kan hålla rolighetsnivån under en stund, men så snart du fått i dig för mkt korkar öronen igen. En del hänför sig till djupa diskussioner, som inte annars i vardagen någonsin skulle komma upp till ytan (undantryckta känslor) andra blir småelak mot sin omgivning, dvs man talar i tungor, och omgivningen blir förvirrad. Detta medför att den berusade känner ett övertag och elakheterna blir grövre och man börjar kalla de omkring sig för korkade och dumma som inte fattar de underliggande koderna i den berusades språk.
Som nykter kan jag då känna mig sårad, trots att jag vet att personen kanske inte tycker det denna vräker ur sig i onyktert tillstånd.
Sen har vi de som blir aggresiva, inte alls partyglada utan återigen undantryckta känslor som väller fram då alkoholen greppar hjärnan och bedövar spärrarna som håller aggrisiviteten i schack under nyktra perioder.
Dessa personer skrämmer mig, de tar gärna till hotfulla ord och kroppshållning. Och de är oförutsägbara, dvs det går inte att veta vad en sådan person tar sig till. Det är bäst att hålla sig så långt ifrån man kan. Bor man ihop med en person som har dessa element i sitt drickande, bör man vara extra försiktig. Ha en reservplan för familjen om något skulle gå verkligen snett. Slår personen dig, dags att söka hjälp, för egen del. Den som slår måste komma till insikt själv, helst då på egen hand utan människor i sin närhet som denna kan slå.
Sen har vi ju partynissarna som faller i ohämmad gråt så snart kvällen kommer. Här är det oxå känslor som är förträngda och kommer upp till ytan likt likdelar ur en damm. Dom går inte att prata med, korken i öronen är pluggade och dom tycker rysligt synd om sig själv, sitt liv och man är ett offer för omständigheterna. man behöver med andra ord hjälp att hitta tillbaka till sitt eget ansvar över sitt liv.
Så, varför är jag gladast nykter? Ja, för jag ska erkänna att jag hellre jobbar med mitt inre medvetet och med hjälp av yoga & meditationer än tar till spriten för att lossa på rolighetsknappen. Dvs jag är gärna tråkig och nykter om det är stämpeln det kostar att vara i balans.
En Riktigt GLAD PÅSK önskar jag er alla. Kan hända att detta är sista inlägget före resan. åker imorgon 06.50 från Arjeplog mot Luleå. Sen Tunisien, here I come!
Drycken för mig, en god mangojuice med mkt is...slurp
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling
