Yoginiseva

Många gånger är ju detta att skriva "av" sig ett av de få nöjen jag brukar unna mig åt. Att skriva är ibland både frustrerande och en utmaning.

Hur skriver jag för att jag ska känna mig nöjd? Oftast skriver jag utifrån mitt eget jag, dvs vad som sker just nu, vilka tankar som åker runt under kalufsen, mina känslor, helt enkelt om mig, mitt och vad jag pysslar med.

 

Är ingen betalande bloggerska, som vill synas och granskas av allt för många, det skulle bara göra mig nervös. Utan stilla och lite mest för mig själv plitar jag ner lite ord. Ibland dock kan jag tycka att jag skulle vilja ha ut något budskap som jag är nöjd över. Men för det mesta är jag nöjd med mina få besökare.

 

Det finns dock alltid utrymme att få feedback, det ger mig en bekräftelse att någon iaf där ute kan känna igen sig eller ha någon typ av åsikt om det jag plitat ner. Vi är ju människor, så vi är ju ständigt på jakt efter någon typ av bekräftelse på att "jag"/vi duger på något sätt.

 

Många som bloggar har ju tema, kläder/outfits, Foto, mat/bak eller träning. Jag önskar att min blogg kunnat spegla min yoga mer än vad den gör. För yogan i mitt liv gör mig till den jag är på många sätt.

Många har ju förutfattade meningar om sådant vi inte riktigt känner till eller prövat på. Och då kan ju mycket okunnighet komma till ytan... -Det där (yoga) är inget för mig, är en kommentar som jag kan höra.

 

Jag vet dock att Yoga,( kanske inte min typ av yoga faller dig på läppen men det finns många yoga variationer)

kan hjälpa till med mkt i ens liv. Du finner en mental balans genom meditationerna och du tränar kroppens alla muskler vid de olika krias som man gör. Bara att andas rätt, kan väcka upp och lossa upp känslolåsningar. Många är rädd för yoga om man har olika krämper, men det är just då yogan kan vara din räddning.

 

Men vi människor har en rädsla som gör att vi finner alla dessa "ursäkter" för att inte yoga. Yogan gör att du lär känna dig själv bättre, vilket kan vara skrämmande, yogan kan väcka upp låsningar i ditt känsloliv som skrämmer, yogan kan ju rent av få alla att må bättre och det kanske man inte alltid vill.

 

Hur menar jag? Ibland kan man identifiera sig med de krämpor man har, att krämporna/sjukdommar blir ens eget jag. Då är det tufft att ifrågasätta sitt eget jag, sin egen identitet genom förändring.

Jag menar inte att istället för läkarvetenskapen ska du byta till yoga, utan mer att med hjälp av din kontakt på sjukhus/Vc ska du utmana dig med att yoga, då kan du förändra mer än att du enbart står och väntar på ett under. Mirakel gör du själv då du utmanar ditt eget psyke och vågar prova tex yoga.

 

Eftersom yogan förändrar ditt sätt att tänka, kan du bli fri från dina negativa tankar. Du kanske inte ens ser dina tankar som negativa, men dom tankar och känslor du är ometveten om kan komma upp till ytan och då har du en möjlighet att förändra och kanske förbättra ditt sätt att se på ditt liv, din kropp som faktiskt är ditt tempel för din själ.

 

Här i Arjeplog finns de en del som förkastar yogan som ngt religöst. Men inget säger att du måste tro på en annan gud för att du ska utföra yoga. Vår kristna tro har speglat oss i många generationer, men den kristna tron är också en tolkning vi gör. Yogan är också en tolkning, vill man bli yoga religös så går säkert det också. Vill man bara yoga för sin egen inre själ, så går det lika bra. Det handlar om att finna meningen med livet för just mig, hitta sin egen väg och känna tillfredställelse i det.

 

För mig har yogan betytt oerhört mkt. Jag insåg att jag inte kan fylla mitt jag med att hitta kärleken till någon annan, jag måste hitta min egen kärlek i mig själv och inte projicera det över på ngn annan som ska bära upp mig. Som jag skrev i mitt förra inlägg. När man hittar sin inre balans känns livet mer meningsfullt, så har det blivit för mig.

 

Att yoga och meditera dagligen ger mig en inre frid trots att mina nära och kära mår dåligt, så kan jag söka frid i mig själv. Jag kan inte påverka det som sker, jag kan bara acceptera och försöka handskas med det faktum som nu händer i deras liv. Visst mår jag dåligt av det, jag blir inte fri från oron och empatin för att jag yogar. Jag kan bara hantera mitt inre på ett bättre sätt. Att inte ta ut sorgen i förtid, utan ta vara på de tillfällen som ges, då jag kan umgås med mina kära. Sorgen får komma när den kommer, dvs då hoppet inte finns mer.

 

Vi är alla kloka individer, en del mer vakna och en del har inte riktigt nått fram till sin fulla potential. Vi är människor vilket borde vara lika= med att vi är både intelligenta, smarta och kloka. Men tyvärr är det ju så, en del kanske aldrig når sin fulla potential att bli upplyft, att hitta sitt ljus i sin själ. Därför tror jag på ett liv efter detta. Har man funnit sin upplysthet, nått upp till en nivå där kärleken existerar, så kanske man gjort sitt på jordelivet. Har man inte nått till insikten, kanske vi traskar på jordelivet ännu en gång. Det tar ju olika lång tid för våra själar att nå en viss medvetenhet.

Våra små barn har en speciell kontakt med universum de tre första levnadsåren. Dom är både kloka och insiktsfulla under den första tiden. Sen växer vi upp och tappar bort en del av den kontakten... och en del letar efter den hela livet utan att hitta igen den.

 

Nu ska jag avsluta mina ord, återgå till vardagens bestyr.

Var glad för det du har, var glad för den du är, för du är en puzzelbit av universums enorma puzzel.

 

Livet är en gåva, hur många ggr vi än tänker att det är det ju inte... då har du bara gått vilse. Livet är din gåva att kunna förändra och förbättra och finna insikten för just dig och din väg genom livet. Prova dig fram och sitt inte med armarna i kors och tro att livet ska ge dig svaren, du måste vara aktiv och söka just dina svar på egen hand.