Ett års ögonblick...

Jag var på julkul med jobbet i torsdags, det var jättetrevligt, dock SVIN kallt. Varför gör man kåtorna på sånt sätt att all värme åker rakt upp till kråkorna? Jag får bli konstruktör och tala om att man måste få värmen ut i kåtan inte bara upp i luften. Är det INGEN som påpekar detta för dessa kåtbyggare? Jag fick iaf en ljuslykta i mitt paket. =) Min vän Linda fick ett par otroligt fina sockar som vår kollega Monica stickat, ett sting av avundsjuka i mitt bröst, men Linda väl unnat =)
 
Var tvungen att ta en bild, å hoppas kunna värva mor att stick mig ett par. Monica ville inte ha några beställningar, suck!
 
 
Och så till tankarna.. Ibland önskar man att en förändring sker i ens liv, ett nytt jobb, ett möte, ett ögonblick av någonting som gör ett avtryck. Sen plötsligt händer det, chefen ens kanske ger en något att fundera på och vid maten sker ett ögonblick av förundran.
Ingenting sker egentligen, tiden kanske som synes bara rinner på, men kanske börjar bollen rulla och med tiden som redskap sker det en förändring. Och mitt i allt kanske man ändå blir tagen på sängen, var jag verkligen beredd på förändringen? skulle den komma nu?
 
Kanske lika bra att luta sig bakåt, överväga nya möjligheter utan att göra något förhastat. Julen är ju strax här, så just nu är det iaf den som tar mesta utrymmet. Förändringen kommer väl vare sig jag vill eller inte, bara att avvakta och se vad som sker efter att nyårsklockorna klingat ut.
 
Jag fortsätter med min meditation och jag känner den i hela kroppen. Jag tog ut ett nytt pass för yogan på måndag som är helande för magen, bra inför jul. Det är extremt mycket andning i passet, så jag får se hur det kommer att fungera.
Tisdag har jag sista prova på yogan, det är så kul att få leda människor som är intresserade. Kanske får jag en liten grupp efter jul iaf =)
 
Så här då årets slut närmar sig brukar jag göra en egen sammanställning av året för mig själv. Vad har hänt, vad vill jag förändra, förbättra, hade jag för höga förväntningar igen, och vart leder mig min väg?
Översikten visar egentligen att vardagen mest har varit i mitt liv. Men i våras då Mor fyllde 80 år, var vi syskon på en resa med henne till Tunisien =D
Om resan kan ni läsa under mina "texter" som står som underrubrik på första sidan.
Sen blev det sommar och jag fyllde 50 år. Kan nog inte fatta att jag är 50 år... Ibland kan jag känna mig extremt ung men ibland precis tvärtom, extremt gammal...så 50 är väl en passande ålder för min ryggsäck som jag bär på.
 
Däremot är inte ryggsäcken längre så full av spöken och måsten som den var förr. Min 50 års dag firade jag hemma i Arjeplog och mina kära släktingar kom och uppvaktade mig.
Mina vänner har jag ju i Luleå, så dom hade svårare att komma. En av de fick även en rejäl stroke i April så hon orkade inte, men viljan fanns.
 
Min vän Stefan med särbo kom två veckor senare =) de sov över och det var jättekul.
 
Sommaren i år gick mest ut på att måla hus och måla annat. Tyvärr inte så mkt stuga som jag önskade, men iom att vi tog över huset, så finns det massor att fixa. Efter helrenoveringen finns det ändå allt det där andra.
 
Min älskade syster fick diagnosen Lungcanser i April och hon kämpar varje dag, för att få vara kvar. Min kära bror opererade sig igen i veckan, de tog bort hans andra ben. Detta är otroligt svårt för honom att mista båda benen.
Min älskade son flyttade hem igen, efter 3 år i Svenljunga i västra götaland. Jag körde ju ensam ner och hämtade flyttlasset, jag gjorde den svåraste flyttstädning jag någonsin gjort, då det var så hemskt skitigt. Besiktningsmannen var imponerad, men tyvärr fick dom ändå sanera lägenheten då sonens katter kissat överallt. Som tur var stod soc i svenljunga för detta. I nuvarande lägenhet står jag som borgenär, och jag lovar att jag är ner och kollar av regelbundet.
 
I min relation har det dock inte skett så mkt, det rullar på i vardagen. Vi har köpt otroligt mkt saker, så julklappar i år blir helt onödigt. Det blir något litet per skalle. Jag har ännu inte kommit på vad svärfar ska få i julklapp.
Slutsatsen av min årsögonblick är att jag hade lite för höga förväntningar och en del förhoppningar som inte infriades i år heller!
 
Nu mina läsare, ska jag göra lite pyssel här hemma. Baka, sätta upp gardinerna jag inte hann förra helgen och vi ska besöka svärfar för en fika å se om han lyckats julpynta något.
 
 
 
 
 
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0