Götet har en bit Arjeplog- love

Läste att "FÖR tio år sedan förverkligade Anna-Lena Forsman sin idé om en Arjeplogs-satsning på Liseberg i Göteborg. 
Första året handlade det om endast en Akkakåta, men hennes idé har utvecklats hela tiden.
Och nu planerar redan årets jul på Liseberg en ännu större satsning än tidigare och speciellt då på Lapplandsområdet. Därför har Lisebergs Creative Director David Schofield och Lotta Carlsbogård, ansvarig för Jul på Liseberg, besökt Arjeplog. Inte illa. Så min kära syskonbarn i södra Sverige, bla i Göteborg, nu kan ni besöka Arjeplog på Liseberg"  =) Mer att läsa i Arjeplogsnytt.

Veckan har nu gått och äntligen fredag. Veckan har känts både tung men ändå gått fort. Lite personalbyte har skett, och det är förändringens vindar i huset.

I helgen ska jag försöka ta tag i det som behöver göras, tex lacka mitt målade bord och städa i det blivande yogarummet/lokalen. Ibland önskar jag att universum kunde ge mig svar på hur jag ska fortsätta och ge mig en vink om livet, vart det leder och vad jag ska göra för att det ska bli så bra som möjligt. Jag känner mig fundersam på många saker och hittar inte svaren inom mig själv just nu.

Ibland reflekterar jag över detta med känslor, och dolda känslor.
Om vi inga känslor visar, inte har kontakt med dom... Hur kan vi då tro att vi älskar? att vi kan tillrättavisa ngn annan i ämnet? Den lätta vägen är givetvis att ha sina känslor avstängda och förtränga våra behov, kan man kanske tycka. Själv är jag en "känslo" människa, jag upplever ofta starka känslor, visar dom oxå och vill gärna ha feedback på det jag visar. Både på gott och ont. Tex vid gräl, då känns det som värdens undergång då det sker, som tur är har jag ju även ett förstånd och en viss mängd klokhet då jag upplever att min själ inte är helt ung.

Kanske en del av er kliar huvudet och undrar vad jag dillar om. Men då det gäller själar och tidigare liv är vi ju i olika stadier. Vi kan vara unga men ha en gammal själ, vilket kan hjälpa oss att ta kloka beslut trots vår ungdom. Vi kan vara som jag själv, mitt i livet men min själ kan vara mkt äldre än så. Jag har på senaste åren anat att min själ är äldre än min verkliga ålder.

Man gör möten i livet, dels för att man ska lära sig saker om sig själv eller den du möter behöver lära sig ngt. Alla möten är ju en typ av mening med. en del är korta, flyktiga och vi kanske inte alls ser ngn mening i det. andra är mer långvariga och vi kan se ett mönster eller vi hittar meningen med det. Men även längre möten, relationer kan ge oss huvudbry och tankar om varför det sker, eller varför man inte kan gå vidare efter vissa möten.

En del möten tror vi bestämt att de är ödesbestämda, och det är dom säkert. Men för det kan vi inte sitta tillbakalutade och tro att ngt är för evigt. Men många ggr är vi oförmögen att göra de förändringar som är ett måste. Vi tror tiden ska lösa våra val, utan att vi själva tar ansvaret.

Kärlek är en känsla vi måste ta ansvar för, då det är ett lika viktigt jobb som själva livet. Vi måste börja med att älska oss själva, våga känna och våga uttrycka det vi känner. Ingen kan fylla våra hjärtan med kärlek om vi inte har kärleken inom oss, och accepterar och välkomnar kärleken till oss själva. Det är början och utifrån den känslan kan vi ge kärlek och bli bekräftade av andra som vill ge oss kärlek och omtanke.
Kan man inte ta emot då kan vi inte ge, och ge är nyckeln till ditt hjärta.

Så, att stänga av sina känslor för att tro att det kommer skydda ens inre, är tyvärr precis tvärtom. Stänger du dörren till känslorna, eller du har lärt dig under din barndom att stänga av dom eller inte fått bekräftelse att dom finns, då är det bara att påbörja ett arbete för att våga öppna upp de stängda och förträngda känslor som du har grävt ner. För ju mer du vågar öppna, ju mer du jobbar för att hitta igen det du förlorat ju mer vinner du. och först då du förstört ditt ego, då blir du balanserad och redo att möta känslor och kärlek.

Tex droger, alkohol eller andra missbruk är ett tecken på avstängda känslor, ett förtvinat eller ett outvecklat känsloliv. Man driver sig själv att gömma sig bakom en mask, man lurar sitt inre på livets glädje och framförallt vågar man inte dricka livets nektar utan man bedövar och man förminskar sig själv, sitt värde och sin plats i livets puzzel. Man har fått ett liv till skänks, men man tar inte vara på det fantastiska livet vill ge. Ingen föds till livet för eländets skull, utan för att fortsätta lära sig sin egen inre livskarta. Vi får de prövningar vi får för att vi ska hitta en väg, göra val och staka ut vårt livsöde.

Ja, jag tror min själ är gammal och klok...så varför är inte jag det? Varför ser jag inte livets väg tydligt? vad är mitt livsöde egentligen? Som den tvilling jag är född till är mitt intellekt otåligt och vill ha svaren nyss. Jag vet att jag säkert får svar om jag tar mig tid att lyssna. Så, jag ska göra ett försök, igen.

Idag lördag såg vi andra chansen på melidifestivalen. Hm, inte alls dom jag hoppades på vann. eller egentligen, så var inga låtar i andra chansen några som jag egentligen hejjade på. Så, nej ingen röstning för min del.
Däremot har jag tre favoriter i själva startfältet av melodifestivalen och det är 1) Loreen– med "Euphoria" 2) Lisa Miskovsky med – "Why Start A Fire" Och 3) Molly Sandén med – "Why Am I Crying" Jag hoppas att någon av dessa vinner. Jag gillade även Tomas Di Levas låt och även Mattias Andreasson med– "Förlåt mig" som jag tror kommer bli en poppis låt ändå.

Ikväll gjorde jag till mig, lagade rullader av lövbiff och till mig rullader av kyckling, tyckte det blev jättegott. Fick dock ingen kommentar av sambon alls. Frågar jag inte om maten jag gör är god får jag alldrig ngn kommentar. Så, när man gjort till sig, tänt ljus och lagat mat man hoppas ska uppskattas vill jag gärna ha ngn form av bekräftelse utan att behöva fråga. Nix, inte ett ord och han var tvungen att springa till datorn och fixa...så ngn romatiski middag-nä, inte det. =´( Men jag får väl acceptera att han är sån. Men ibland hoppas jag ju att han kunde, lite för min skull säga ngt snällt om ens försök.

Jag hoppades att vi skulle kunna åkt till Arvidsjaur i dag, men icke. Visst kunde jag åkt ensam, men det är ju inte så kul heller. Det blev bordlackning och städning av förråd och kartonguppackning. så dagen rann iväg i ett huj.

Nu kudden.

Ljus, värme, kram & Tjingeling

Kommentarer
Postat av: Linda

ibland önskar jag att jag hade haft en skrivare så att jag hade kunnat dra ut det du skriver så att man kan läsa om det. Du skriver så klokt ibland och om en hel del obehagliga sanningar... tänkte mest på det där med känslor.



Fy fn vad tråkigt att inte få en kommentar om man gått inför maten och myst till det. Skulle helt tappa lusten att laga mat åt en sån person. Otacksamt! grr.



Jag älskar Lisa M låt, tycker den har varit bäst av alla men Loreen har väl mer en schlagerlåt och den är också bra.



kraaaaaaaaam

2012-03-06 @ 17:52:50
URL: http://hursjuktkandetbli@blogger.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0