öronproppar- hundar
Vi har ju som många vet flyttat från ena sidan av Arjeplog till den andra sidan. Vi var lite irriterade över att vår förre granne jämnt hade sina två terrier ute på gården å skällde tidigt på mornarna då helgen trädde in, och vi var lite morgontrötta när lördagen å söndag så grydde.
Här på nya adressen har vi ytterligare ett par grannar med hundar ute i hundgård... å dessa skäller konstant. Från tidiga morgon till långt in på nattkröken, suck! Så tyvärr blev inte hundskallandet ett dugg mildare med flytt. Så numera är det att sova med öronproppar om man ska kunna somna på kvällen och slippa vakna i ottan av hundskall.
Enligt Jordbruksverket;
Hundar är flockdjur. De mår inte bra om de är ensamma utan behöver träffa både människor och andra djur. Det är särskilt viktigt att de får träffa människor flera timmar om dagen och att de aktiveras. Det är inte bra för hunden att vara ensam under en hel dag och inte bli rastad eller på annat sätt aktiverad förrän fram mot kvällen.
Hundar som permanent vistas i hundgård ska rastas på annan plats för att de ska få komma utanför hundgården åtminstone en gång per dag.
Det är hundägaren som ansvarar för vad hunden gör när den är på allmän plats. Du som har hund måste se till att den inte stör eller skrämmer människor eller andra djur. Om hunden skadar någon eller förstör något är du ersättningsskyldig. Ditt ansvar framgår av lagen om tillsyn över hundar och katter.
Med andra ord, kanske man måste lämna in klagomål? vilket INTE är helt lätt för grannsämjan i en liten håla som här.
Ja, det får väl vara öronpropprar ett tag då, men förstår faktiskt inte människans syn på hund om man ska ha den sittande i hundgård hela dagarna.
Jag kan viss förståelse för de som har hundgård och hundar med mycket päls som hellre är ute än inne, men även dessa behöver vara med sin flockledare/människa.
Men det som verkar vara övervägande är att dom rastas inte efter sina behov. Tror att man nog lätt kan glömma att behovet av att rastas är lika stort fast den sitter i hundgård. Sen den sociala biten, om den alltid är i hundgård, när får den möjlighet att umgås med familjen?
Jag tror säkert det finns många hundägare som är duktiga att gå ut med sina hundar trots hundgård, men tyvärr finns det allt för många som inte går sina hundsvängar.
Jag personligen skulle inte skaffa hund om jag inte hade 100 % intresse av att leva med hunden. Jag har haft några hundar i mina dar, men alla har varit inne. även fast jag bott i villa, så har alltid hundarna fått vara en del av familjen.
Sen tror jag att många skaffar hund, för att man till en början är intresserade, men glömmer allt jobb det medför. Att ha en lydig hund är = att ha en lycklig hund. Hundar tycker om att lära sig, visa hur duktiga dom är och vill vara sin ägare till lags. Om man inte har bandet som flockledare till sin hund, då vet den inte heller vad som förväntas av den. Är man rädd för sin hund, då måste man göra något åt det, antingen söka hjälp eller sälja hunden till en lämpligare och kanske mer van hundintresserad person.
Vad vill jag ha hunden till? Motionera med? Träna agillity med och tävla, utställning? draghund? eller enbart sällskapshund som då kanske kräver mindre motion för att hundrasen då kanske är en mindre ras? Vill man ha den till jakt, är det då desamma som att den ska sitta i hundgård? Alla hundar behöver sin flock, även jakthundar.
Jag vet dock att inbitna jägare tror att deras hundar ska jaga bättre om hunden inte får bli för familjär, detta finns det inga som helst bevis för. Men...jägare har en tendens att ärva sina åsikter av den äldre generationen, så tyvärr lär alldrig den här förlegade hundsynen dör ut =(
Hundar är flockdjur, och vill vara med sin flock för att där veta sin status och rang. Om hunden tar över ledarskapet för att man skaffat sig en ras man inte kan handskas med då kan det gå riktigt illa.
Man ska heller ALDRIG lämna små barn ensam med sina hundar. Därför att du kan aldrig vara 100 % säker på din hund. Ett litet barn kan heller inte försvara sig mot en hund. Hunden kanske tycker den vill stiga i rang och ser bebisen/barnet som ett hot. HUR underbar din hund än är, så är den ditt ansvar.
Man läser om hundar som bitit ihjäl små bebisar eller yngre barn då de varit ensam. Hunden kanske sover och plötsligt blir väck, blir rädd och går till anfall för den hamnar i försvar. Du vet helt enkelt inte alltid vad som sker i hundens psyke. Den är kanske den trognaste, underbaraste hunden du vet...men den är ditt ansvar, om den skulle attakera eller försvara sig på något sätt är det du som är flockledare. är du inte närvarande, är det ändå ditt fel.
Jag kan bli ledsen över hur många som skaffar hund, som inte har en aning om vad det innebär. Hunden behöver ut, i vått, torrt, blåst, regn, snö och kyla så är det du som måste gå med den ut, trots att du är sjuk, trött, läss eller vad det nu är. eller se till att någon annan kan göra ditt jobb. Hunden är i dina händer, ditt ansvar och litar på dig och ditt intresse.
Numera har jag katt, även om jag kan sakna en hund vid min sida. Men även katter kräver en hel del. Det är inte heller en slit å släng vara som man kan förpassa då man är läss. Djur litar på att vi tar hand om dem, ger dom mat, vatten, kärlek, motion och lek. Det har vi tagit på oss då vi tar oss an det lilla livet, valp eller kattunge eller vilket litet djur det än är.
Ansvar är inte helt lätt, men ansvar betyder att du är den som ska sköta om och ta hand om det du skaffat dig.
Men det finns säkert lika mycket åsikter om ämnet som det finns djur. Själv tycker jag bara synd om grannarnas skällande hundgårds hundar och min dåliga nattsömn.
2007 Dagens Nyheter
När något sånt här händer, VEMS är felet och hur kunde detta hända?
Vi måste vara medvetna om att djur reagerar på instinkt, djur är djur och vi måste respektera dem som djur. Det som händer är oftast pga vi människor, men det är hunden som måste avlivas. Händelsen är fruktansvärd och tragisk.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling
Här på nya adressen har vi ytterligare ett par grannar med hundar ute i hundgård... å dessa skäller konstant. Från tidiga morgon till långt in på nattkröken, suck! Så tyvärr blev inte hundskallandet ett dugg mildare med flytt. Så numera är det att sova med öronproppar om man ska kunna somna på kvällen och slippa vakna i ottan av hundskall.
Enligt Jordbruksverket;
Hundar är flockdjur. De mår inte bra om de är ensamma utan behöver träffa både människor och andra djur. Det är särskilt viktigt att de får träffa människor flera timmar om dagen och att de aktiveras. Det är inte bra för hunden att vara ensam under en hel dag och inte bli rastad eller på annat sätt aktiverad förrän fram mot kvällen.
Hundar som permanent vistas i hundgård ska rastas på annan plats för att de ska få komma utanför hundgården åtminstone en gång per dag.
Det är hundägaren som ansvarar för vad hunden gör när den är på allmän plats. Du som har hund måste se till att den inte stör eller skrämmer människor eller andra djur. Om hunden skadar någon eller förstör något är du ersättningsskyldig. Ditt ansvar framgår av lagen om tillsyn över hundar och katter.
Med andra ord, kanske man måste lämna in klagomål? vilket INTE är helt lätt för grannsämjan i en liten håla som här.
Ja, det får väl vara öronpropprar ett tag då, men förstår faktiskt inte människans syn på hund om man ska ha den sittande i hundgård hela dagarna.
Jag kan viss förståelse för de som har hundgård och hundar med mycket päls som hellre är ute än inne, men även dessa behöver vara med sin flockledare/människa.
Men det som verkar vara övervägande är att dom rastas inte efter sina behov. Tror att man nog lätt kan glömma att behovet av att rastas är lika stort fast den sitter i hundgård. Sen den sociala biten, om den alltid är i hundgård, när får den möjlighet att umgås med familjen?
Jag tror säkert det finns många hundägare som är duktiga att gå ut med sina hundar trots hundgård, men tyvärr finns det allt för många som inte går sina hundsvängar.
Jag personligen skulle inte skaffa hund om jag inte hade 100 % intresse av att leva med hunden. Jag har haft några hundar i mina dar, men alla har varit inne. även fast jag bott i villa, så har alltid hundarna fått vara en del av familjen.
Sen tror jag att många skaffar hund, för att man till en början är intresserade, men glömmer allt jobb det medför. Att ha en lydig hund är = att ha en lycklig hund. Hundar tycker om att lära sig, visa hur duktiga dom är och vill vara sin ägare till lags. Om man inte har bandet som flockledare till sin hund, då vet den inte heller vad som förväntas av den. Är man rädd för sin hund, då måste man göra något åt det, antingen söka hjälp eller sälja hunden till en lämpligare och kanske mer van hundintresserad person.
Vad vill jag ha hunden till? Motionera med? Träna agillity med och tävla, utställning? draghund? eller enbart sällskapshund som då kanske kräver mindre motion för att hundrasen då kanske är en mindre ras? Vill man ha den till jakt, är det då desamma som att den ska sitta i hundgård? Alla hundar behöver sin flock, även jakthundar.
Jag vet dock att inbitna jägare tror att deras hundar ska jaga bättre om hunden inte får bli för familjär, detta finns det inga som helst bevis för. Men...jägare har en tendens att ärva sina åsikter av den äldre generationen, så tyvärr lär alldrig den här förlegade hundsynen dör ut =(
Hundar är flockdjur, och vill vara med sin flock för att där veta sin status och rang. Om hunden tar över ledarskapet för att man skaffat sig en ras man inte kan handskas med då kan det gå riktigt illa.
Man ska heller ALDRIG lämna små barn ensam med sina hundar. Därför att du kan aldrig vara 100 % säker på din hund. Ett litet barn kan heller inte försvara sig mot en hund. Hunden kanske tycker den vill stiga i rang och ser bebisen/barnet som ett hot. HUR underbar din hund än är, så är den ditt ansvar.
Man läser om hundar som bitit ihjäl små bebisar eller yngre barn då de varit ensam. Hunden kanske sover och plötsligt blir väck, blir rädd och går till anfall för den hamnar i försvar. Du vet helt enkelt inte alltid vad som sker i hundens psyke. Den är kanske den trognaste, underbaraste hunden du vet...men den är ditt ansvar, om den skulle attakera eller försvara sig på något sätt är det du som är flockledare. är du inte närvarande, är det ändå ditt fel.
Jag kan bli ledsen över hur många som skaffar hund, som inte har en aning om vad det innebär. Hunden behöver ut, i vått, torrt, blåst, regn, snö och kyla så är det du som måste gå med den ut, trots att du är sjuk, trött, läss eller vad det nu är. eller se till att någon annan kan göra ditt jobb. Hunden är i dina händer, ditt ansvar och litar på dig och ditt intresse.
Numera har jag katt, även om jag kan sakna en hund vid min sida. Men även katter kräver en hel del. Det är inte heller en slit å släng vara som man kan förpassa då man är läss. Djur litar på att vi tar hand om dem, ger dom mat, vatten, kärlek, motion och lek. Det har vi tagit på oss då vi tar oss an det lilla livet, valp eller kattunge eller vilket litet djur det än är.
Ansvar är inte helt lätt, men ansvar betyder att du är den som ska sköta om och ta hand om det du skaffat dig.
Men det finns säkert lika mycket åsikter om ämnet som det finns djur. Själv tycker jag bara synd om grannarnas skällande hundgårds hundar och min dåliga nattsömn.
2007 Dagens Nyheter
"En pojke som i fredags firade sin ettårsdag i Anderstorp, blev ihjälbiten av familjens hund, en blandras av mastiff och rhodesian ridgeback, rapporterar medier.
Ettåringen tillbringade sin födelsedag med sin pappa, farmor och andra familjemedlemmar i familjens hus i Anderstorp, skriver DN. Han fick massor med presenter, däribland en batteridriven bil och en flytande groda att leka med i badet.
När klockan var omkring 21 på kvällen var det läggdags. Pojkens farmor gav honom en nappflaska. Han kröp bort till hunden Orio som han gjort så många gånger tidigare och grabbade tag i 54-kilosjycken för att resa sig.
I samma ögonblick som pojkens farmor skulle plocka upp honom gick hunden till attack. Den låste sina käkar runt pojkens huvud och började skaka honom fram och tillbaka. Kvinnan var inte tillräckligt stark för att få bort hunden från pojken.
Pojkens pappa som hört uppståndelsen i vardagsrummet kom rusande från övervåningen.
– Jag fick bort hunden från bebisen. Jag försökte rädda mitt barn, säger han till DN
Han uppskattar att det hade gått 30 sekunder från att hunden gick till attack till dess att han lyckades få bort den från sin son. Men då var det redan försent. Pojkens nacke var bruten och han hade fått andra allvarliga bitskador.
Pojken fördes till sjukhus men hans liv gick inte att rädda – han avled på lördagens morgon.
Hunden, som tidigare inte visat några tecken på aggressivitet, ska undersökas för rabies och sedan avlivas."
När något sånt här händer, VEMS är felet och hur kunde detta hända?
Vi måste vara medvetna om att djur reagerar på instinkt, djur är djur och vi måste respektera dem som djur. Det som händer är oftast pga vi människor, men det är hunden som måste avlivas. Händelsen är fruktansvärd och tragisk.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling
Kommentarer
Trackback
