Sorg och Oro detta år
Är hemma ännu för min förkyldning men planen var att återgå till jobbet imorgon, men nu vet jag inte.
Telefonen ringde vid 11.00 och det var min bror från södra Sverige. Han berättar att min älsta bror S, ligger på intensiven i respirator för att hans benröta tydligen återkommit och han var riktigt dålig nu och akut operation skulle ske.
Min bror som är funktionshindrad i benen sen en olycka då han var ung, sitter i rullstol. Han fick för 1,5 år sen operera bort sitt ena ben då detta drabbats av benröta. Och nu har det alltså återkommit och drabbar nu hans andra ben. Min bror skall fylla 60 år om en vecka drygt, så detta är verkligen otroligt jobbigt.
Vad är då benröta?
Benröta, en inflammatorisk förstörelseprocess i något av skelettets ben. Den kan uppkomma genom direkt infektion, då benvävnaden, t.ex. vid komplicerat benbrott, kommer i direkt beröring med yttervärlden, genom fortlcdd infektion från omgivningen, t.ex. från en inflammatorisk härd i huden (så i regel vid “värkfinger”), el. slutl. genom emboli av bakterier in i benmärgen från avlägset belägen inflammationshärd.
I regel angri-pes såväl benhinna (bcnhinncinflammation*), ben-väv som benmärg (osteomyclit*), och större el. mindre delar av bensubstansen förstöras och avdö, nekrotisera. Från härden bildas fistelgångar, som genombryta huden och genom vilka cn mer el. mindre riklig varavsöndring ofta oavbrutet äger rum. Ibland uppkomma sårbildningar, benrötesår.
Som överallt, där död vävnad uppkommer i kroppen, söker organismen även här avgränsa och avstöta denna. Avgränsningen sker genom granula-lionsvävnad, och snart blir det döda benpartiet lösgjort från det levande och bildar en s e k v e s t e r. Smärre sådana kunna utstötas genom fistelgångar el. benrötcsår, större bli kvarliggande.
I senare fallet utbildar den omgivande granulationsvävcn ben, och sekvestern blir snart ombyggd av bensubstans, kommer att inlagras i en benlåda, sekvester-1 å d a. 1 en sådan kan inflammationen hålla sig årvis, och varavsöndring sker åtminstone tidvis genom fistelgångar.
Operativ behandling blir nödvändig för att avlägsna sekvestern, häva inflammationen och utfylla sckvesterlådan.
Min bror är en person som haft ett tufft och motgångsfullt liv på många sätt, däremot kanske han inte alltid orkat ta sitt eget ansvar i sitt liv.
När jag var liten, upp till 15-16 års ålder så var han på många sätt min idol. Han tog med mig å min yngre bror på en hel del äventyr, som jag dock idag inte skulle rekommendera till andra =) För dessa äventyr var inte allför rumsrena. Min bror levde då i nuet, och att fixa sina bilar, snabba pengar och snygga brudar var det som intresserade honom.
Han fick barn tidigt, en son som jag skötte en hel del trots min unga år (12-14 år) En otroligt fin liten kille. Men pga oroligheter flyttade mamman med den lilla killen till mellansverige och vi tappade kontakten. Som vuxen har vi iaf fått kontakt igen och han har oxå en son som nu är i tonåren. Han har blivit en stilig och riktigt bra kille och han har även tagit upp kontakten med min bror, vilket är bra.
Min bror har lixom aldrig blivit äldre, han lever fortfarande som om det inte finns någon morgondag, tyvärr. Min bror bryr sig om andra på sitt eget sätt, men han har aldrig varit rädd om sig själv. Han är generös, snäll, men ibland ganska odräglig. Han vill gärna att andra ska ställa upp för honom, men han har svårt att ta ett nej om man inte kan. Detta medför att hans temprament blossar upp och då är han inte helt enkel att ha att göra med. Många har hjälpt honom genom hela hans liv, men han har svårt att se detta, svårt att vara tacksam för de ting som han ändå har och får.
Vi har lixom tappat kontakten sen jag flyttade tillbaka till Norrland, något telefonsamtal ibland. Visst hälsar jag på honom då jag åker ner, men det har blivit kortare visiter och jag har upptäckt hur svårt det är att se sin bror tyna bort. Även mentalt, då han har påhittade fantasier om vad han har gjort i sitt liv. Men han är väldigt ensam, vilket gör ont i mitt hjärtat för honom.
Men han väljer själv att hålla avstånd, så vad gör man då?
Jag älskar min bror, och det är fruktansvärt att han mår så dåligt. Jag är ledsen och tårarna rinner på min kind, detta år är bara för mycket av det onda.
Jag hoppas jag kan åka ner till honom innan det är för sent, men just nu vet jag ingenting om tillståndet, mer än att det är kritiskt.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling
Telefonen ringde vid 11.00 och det var min bror från södra Sverige. Han berättar att min älsta bror S, ligger på intensiven i respirator för att hans benröta tydligen återkommit och han var riktigt dålig nu och akut operation skulle ske.
Min bror som är funktionshindrad i benen sen en olycka då han var ung, sitter i rullstol. Han fick för 1,5 år sen operera bort sitt ena ben då detta drabbats av benröta. Och nu har det alltså återkommit och drabbar nu hans andra ben. Min bror skall fylla 60 år om en vecka drygt, så detta är verkligen otroligt jobbigt.
Vad är då benröta?
Benröta, en inflammatorisk förstörelseprocess i något av skelettets ben. Den kan uppkomma genom direkt infektion, då benvävnaden, t.ex. vid komplicerat benbrott, kommer i direkt beröring med yttervärlden, genom fortlcdd infektion från omgivningen, t.ex. från en inflammatorisk härd i huden (så i regel vid “värkfinger”), el. slutl. genom emboli av bakterier in i benmärgen från avlägset belägen inflammationshärd.
I regel angri-pes såväl benhinna (bcnhinncinflammation*), ben-väv som benmärg (osteomyclit*), och större el. mindre delar av bensubstansen förstöras och avdö, nekrotisera. Från härden bildas fistelgångar, som genombryta huden och genom vilka cn mer el. mindre riklig varavsöndring ofta oavbrutet äger rum. Ibland uppkomma sårbildningar, benrötesår.
Som överallt, där död vävnad uppkommer i kroppen, söker organismen även här avgränsa och avstöta denna. Avgränsningen sker genom granula-lionsvävnad, och snart blir det döda benpartiet lösgjort från det levande och bildar en s e k v e s t e r. Smärre sådana kunna utstötas genom fistelgångar el. benrötcsår, större bli kvarliggande.
I senare fallet utbildar den omgivande granulationsvävcn ben, och sekvestern blir snart ombyggd av bensubstans, kommer att inlagras i en benlåda, sekvester-1 å d a. 1 en sådan kan inflammationen hålla sig årvis, och varavsöndring sker åtminstone tidvis genom fistelgångar.
Operativ behandling blir nödvändig för att avlägsna sekvestern, häva inflammationen och utfylla sckvesterlådan.
Min bror är en person som haft ett tufft och motgångsfullt liv på många sätt, däremot kanske han inte alltid orkat ta sitt eget ansvar i sitt liv.
När jag var liten, upp till 15-16 års ålder så var han på många sätt min idol. Han tog med mig å min yngre bror på en hel del äventyr, som jag dock idag inte skulle rekommendera till andra =) För dessa äventyr var inte allför rumsrena. Min bror levde då i nuet, och att fixa sina bilar, snabba pengar och snygga brudar var det som intresserade honom.
Han fick barn tidigt, en son som jag skötte en hel del trots min unga år (12-14 år) En otroligt fin liten kille. Men pga oroligheter flyttade mamman med den lilla killen till mellansverige och vi tappade kontakten. Som vuxen har vi iaf fått kontakt igen och han har oxå en son som nu är i tonåren. Han har blivit en stilig och riktigt bra kille och han har även tagit upp kontakten med min bror, vilket är bra.
Min bror har lixom aldrig blivit äldre, han lever fortfarande som om det inte finns någon morgondag, tyvärr. Min bror bryr sig om andra på sitt eget sätt, men han har aldrig varit rädd om sig själv. Han är generös, snäll, men ibland ganska odräglig. Han vill gärna att andra ska ställa upp för honom, men han har svårt att ta ett nej om man inte kan. Detta medför att hans temprament blossar upp och då är han inte helt enkel att ha att göra med. Många har hjälpt honom genom hela hans liv, men han har svårt att se detta, svårt att vara tacksam för de ting som han ändå har och får.
Vi har lixom tappat kontakten sen jag flyttade tillbaka till Norrland, något telefonsamtal ibland. Visst hälsar jag på honom då jag åker ner, men det har blivit kortare visiter och jag har upptäckt hur svårt det är att se sin bror tyna bort. Även mentalt, då han har påhittade fantasier om vad han har gjort i sitt liv. Men han är väldigt ensam, vilket gör ont i mitt hjärtat för honom.
Men han väljer själv att hålla avstånd, så vad gör man då?
Jag älskar min bror, och det är fruktansvärt att han mår så dåligt. Jag är ledsen och tårarna rinner på min kind, detta år är bara för mycket av det onda.
Jag hoppas jag kan åka ner till honom innan det är för sent, men just nu vet jag ingenting om tillståndet, mer än att det är kritiskt.
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, tjingeling
Kommentarer
Trackback
