Suck

Vaknade imorse efter att sambo åkt av att någon slog till mig! ja, som ni kanske anar var det en mkt märklig upplevelse, eftersom jag var ensam hemma med kissarna, å dom är oskyldiga. Men jag vaknade av att någon slog mig, i drömmen. Jag vet inte om det är mitt undermedvetna som ville att jag skulle "vakna upp" att något händer omkring mig som jag kanske inte vill, orkar se?
 
Just nu känner jag mig i en bubbla, oroar mig för jobbet och hur det ska bli, men mest oroar jag mig för mina nära kära och jag vet att jag inte borde trycka ner allt. Betyder att jag snart dimper ner till marken och orkar inte...
 
Allting känns lite uppåner just nu. Kan vara att jag inte är frisk, men jobbar ändå. När jag inte är frisk och jobbar kostar det givetvis mer energi, och det tar enormt mkt energi att hålla näsan ovanför vattnet redan som det är.
 
Jag är nog inte så lätt at vare sig älska eller leva med just nu, känner hur känslig jag är och upplever inte direkt något stöd, där jag önskade att det fanns. Jag känner irritation och hopplöshet, trötthet och allmänt uppgiven. Misstänksam, även om jag inte visar det kanske...men antar att omgivningen ändå känner av mina energier.
 
Jag saknar mina vänner just nu, och dom är i Luleå. Det är inte helt lätt att finna tid att umgås med dom då jag är i Luleå, vilket jag saknar väldigt mycket. Men allt är ju kluvet. Jag vill hinna umgås med släkten, som inte är så liten och tiden går för fort då man bara är fredagkväll- söndag e.m. Lider nog av extremt och konstant dåligt samvete för att jag inte hinner vilket också påverkar mig och att jag inte hinner bry mig om mig själv och mina egna behov.
 
Dagen började med att jag skulle gå till jobbet, men äch vad klockan gick fort... så jag hade på mig mina "gå" kläder, så det var bara att byta om igen, då någon kom och knyckte (tog) tiden min.
Jag kokade mig två ägg. Gillar då dom är lite kletiga inuti, men inte rinniga. Vad blev det, jo extremt rinniga trots 6 min?? suck. Dom mer eller mindre rann på mackan, så det blev att kasta sig i maten om jag skulle hinna få in äggen i mun.
 
Nu är det iaf dags att åka på jobbet, snörvel...
 
 
Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra...kram
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0