Vi fick livet till skänks, vi gör dagligen val av olika slag. Ibland tar det längre tid att göra val, men valen är som en spirande växt. En del blommar ut snabbt medans vissa tar tid att rota sig innan de skjuter iväg till ett avgörande beslut - ett taget val, ett steg i livet.
Varje val, varje handling, stora som små, bär med sig konsekvenser. Som liknelsen med en fjärils vingslag. De val jag gör i mitt liv skapar små svallvågor som för evigt berör mitt livs hav.
Vi har alla makten att välja. Vi är själva diregenten i vår egen orkester. Drömmar vi har, du och jag är de vi själva beslutar oss för att förverkliga. Vissa lägger vi åt sidan som omöjliga och en del blir av.
Ibland kan jag tänka tillbaka och undrar hur jag skulle gjort annorlunda, men de val jag tagit fram till nu har styrts av mitt intellekt och inte av mitt hjärta. Jag är rädd och jag vågar inte alltid ta tag i det hjärtat säger till mig att göra. Jag skyller på omständigheterna inför mig själv så mitt val vacklar. Jag vet både i hjärtat och i intellektet vilka val jag egentligen vill ta, önskar att jag tog men ... det finns men... Detta men hindrar mig pga min rädsla.
Jag vet, jag är inte dum. Jag ser för jag är inte blind, jag kan erkänna för mig själv - jag är rädd. Vad består rädslan av? Att mitt val får konsekvenser som jag i detta nu inte är redo för. Jag är redo, men rädd.
Jag önskar jag hade den där coachen som hjälpte att sparka min rädsla i baken. Som speglade min rädsla tills jag inte kunde gömma mig bakom den längre. Dock är min startsträcka lång numera, den var kanske för snabb förr i ungdomen, vad vet jag? Men nu gör jag mina val med eftertänksamhet (klokt) kanske, men klokheten styrs av den inre rädslan, så visst jag kan ju gömma det bakom min numera kloka fasad.
Jag är klok, jag ser. Men från att gå från rädsla till val är ändå inte det lättaste i mina steg just nu.
Livet, jag önskar så mkt av livet och jag upplever att jag begränsar mitt liv nu. Jag läste att om jag börjar leta i mitt inre, skriver ner mina drömmar och bestämmer mig för att göra mitt allra bästa utifrån det jag kommer fram till, så ska jag uppleva sanningen i livet.
Fick ett erbjudande på mailen igår att delta i en yogafestival. Detta är ngt jag vill, men vågar jag ensam åka?
Så här står det, och det talar till min inre längtan. Men det kostar ju en del pengar, 6000 kr bara för festivalen, sen tillkommer boende om man inte har med sig detta och själva resan. Suck!
"Från midsommar fram till augusti pågår firande och bejakande av det mänskliga, i möten, musik, dans, yoga, meditation, inprovisation, kreativitet, kärlek, medveten närvaro... Oavsett om du kommer för första gången eller återkommer år efter år hoppas vi att du hittar just din favoritfestival. Alla våra festivaler är alkohol- och drogfria."
No mind festivalen syftar till att uppleva livet direkt som det är, den krassa, utmanande, faktiska och den magiska, fantastiska, levande verkligheten!
För de allra flesta människor är livet filtrerat av en ständigt pågående inre dialog. Dialogen skapar en distans till livsupplevelsen! I sitt resonerande skapas onaturlig separation, inte bara till andra utan till vår egen naturlighet. No mind ger möjlighet till vila från den inre dialogen, frihet från sinnets diktatur, ett återupprättande av vår naturlighet, ökad närvaro med kropp och själ i harmoni.
Det intellektuella resonerandet – hur vackert det än är – så är det endast en liten aspekt av oss själva. Det är droppens försök att bemästra havet. I det praktiska livet ovärderligt, men livet innehåller så mycket mer…!
“Det vackraste vi kan uppleva är det oförklarliga” Albert Einstein
Eller åka på den fantastiska yoga festivalen:
Den vackra och fridfulla omgivningen med ängar, sjöar och skogar som Ängsbacka erbjuder skapar en stödjande atmosfär för dig som vill fördjupa dig i yogan. Från tidig morgon till sen kväll, är din dag fylld av yoga, meditation och natur.
Detta är precis vad jag behöver!
Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
