Yoginiseva

Faktum är att det är riktigt svårt. Om man anpassar sig under lång tid blir det en vana, att anpassa sig till omgivningen för att bli omtyckt. Sen blir den vanan väldigt svårt att bryta och man tappar bort sitt eget jag och sina inre drömmar.

Men det går givetvis att bryta. Så det bästa man kan göra för att hitta sitt eget jag, sin nisch, som människa och för karriären är att fundera över vem man är.

Det handlar om personlighet men mest av allt handlar det om vad du vill. Och det är alltför lätt att glömma bort sig själv.

Livet rullar på i en mkt snabb takt. Stopp, stanna upp och var tacksam för de dina du har omkring dig, visa vem du älskar och var inte rädd för att tala om det. imorgon kan det vara försent.

Vi åstadkommer en massa saker hela tiden, men vi är på jakt efter nytt, bättre, framåt hela tiden. Vi glömmer att stanna upp och titta oss omkring, vara tacksam över det vi har, trots att vi längtar efter mer och nytt hela tiden så kan vi bara njuta av det vi har, just nu, idag, i detta ögonblick... inte då jag hunnit dit, gjort det, vunnit pengar eller vad jag nu suktar efter.

Men i en värld som snurrar snabbt framåt är det svårt att ta sig tid att se vad som faktiskt händer. Att se de små stegen som vi lätt missar och att stanna upp när vi når fram. Stanna upp och fira livet. Glömmer vi det är det lätt att missa  nuet, framgången och vilseleda sig själv. Att tro att vi inte är nog bra när det i själva verket går rekordsnabbt framåt och i precis rätt riktning.

Men så händer det vi inte vill ska hända, vi får en smäll av verkligheten. Någon/några vi älskar kanske rycks ifrån oss. Vi var inte där, vi var inte redo men ändå hände det. Varför undrar vi, men detta får vi inga svar på. Det händer alla någon gång i olika skeden i våra liv, det är en smäll för att vi ska vakna, universum tar ifrån oss någon vi älskar... kanske för att universum inte klarar sig utan dessa människor. För erkänn, ofta är det goda, snäll, ödmjuka människor som oväntat tas ifrån oss.

De tjurskalliga, småelaka människor kan leva över 100 år... ja, ngn mening är det väl... Universum vill inte heller ha med dom att göra, så dom måste jämna ut balansen där uppe, det är det vi får känna på.