Lördagsmorgon med olika uppvaknanden på vägen

Yrvaket märker jag sambon som stiger upp och går till toan för andra ggn, hm. Vänder på mig...värker, hela tiden i min axel...läss, trött då sömnen är dålig och jag försöker på olika sätt vända mig i sängen för att komma till ett läge där jag kan slappna av, kanske somna om.
Kissarna "pratar" /jamar om vart annat, först den ena och sen den andre, sömnen är svår att nå, ögonlocken tunga och jag får snart erkänna för mig själv att jag klarar inte att hitta ngn skön ställning för min axel. Jag stiger upp, två glada och hungriga missar jamar och skuttar glatt mot köket, hm... ger dom mat, mina små matvrak och sen blir det vattenkokning och jag släpar mig till yogarummet.
 
Regnet piskar mot fönsterrutorna, grått och blött utanför. Det ger ingen energi utan bara att konstatera att vädret är oroväckande blött idag.
Jag tar ett djupt andetag och sucken trillar över läpparna. Sätter mig ner och tonar in; 3 ong na mo guru dev na mo. "jag böjer mig för min inre visdom", som används som en startsignal till kroppen.
Börjar med uppvärmning och snart har jag väckt min trötta kropp och är i full gång. Det bästa med helg är att jag slipper kika på klockan hela tiden, jag får göra hur mycket och länge jag vill utan att passa en tid för att åka och jobba. Så idag höll jag på 1.45 h, jättehärligt efteråt.
 
Går tillbaka till köket och kokar upp varmvatten igen för en skön kopp te, kokar kaffe till min sovande sambo som jag häller i termosen. Tar min te kopp och ringer min Mor.
 
Min mamma, så go och glad, omtyckt av så många och som anpassat sig till livets olika skiftningar. Min far som blev alkoholist och de skilde sig efter 25 år. Och sen vid 40 träffade sin andre man som var som han var även om inte alkoholen var hans problem, så var han inte speciellt snäll eller omtyckt. Min mamma som aldrig förr klagade för egen del och aldrig pratade om lidande eller plågor, som alltid gaskade upp sig och tyckte livet skulle ses från den ljusa sidan. Fylld av massor av humor och lek när man hälsade på och pratat med henne, pysslig, händig och full av liv.
 
Nu är det inte samma mamma längre, efter min systers bortgång har någon bytt ut min mamma. Nu är det mkt klagomål om hur hon mår, hur hon inte orkar och helt plötsligt har hon blivit ett offer för livet. Alla runtikring henne borde ju... helt plötsligt är vägarna enkelriktade och hon ser inte längre sin egen del av det som sker. Minnet sviker och hon gör om sanningen som hon tycker den ska se ut.
 
Mamma som aldrig hade levt ensam, näst yngst i en syskonskara på 8 barn och med ett vuxenliv tillsammans med en partner eller oss barn hemma, vantrivs nu med den sociala isolering som flytten kom att innebära. Det blir ju många ensamma timmar var dag trots besök av oss barn, barnbarn, släkt och sina syskon.
 
Efter flytten har hon även slutat gå, hon vill inte och hennes kondition är urkass. Hon får sendrag i benen och vågar helt enkelt inte röra sig som hon gjorde förr. Trots att de läkare jag träffat och som pratat med henne har uppmanat och uppmuntrat henne att röra på sig, och förklarat att det inte är bra att vara så stilla som hon nu är. Hon har fått en bra massageolja av mig som ska hjälpa mot sendrag, hon äter medicin för att hon ska få sova nattetid. Och om hon rörde sig mer, skulle sendragen/kramperna minska...men nej, det lyssnar hon inte på.

 

Hon kan snart inte handarbeta längre, värk av atrit i tummarna och inte laga mer komplicerad mat, trots att hon förr var mkt duktig på matlagning, sysselsättningar som varit mkt av hennes liv tidigare. Det innebär att hon slutar äta ordentligt, dricker mest bara kaffe, som ju är vätskedrivande, och äter fil med en och annan smörgås, så framför allt får hon inte i sig tillräckligt med vätska, vitaminer och mineraler.

 

Idag när jag pratade med henne sa hon att hon blir sjuk om hon reser bort?? Hon fick lunginflammation i julas, och är rädd att hon får det antagligen igen om hon måste resa.
Så, Ja hon menade att hon inte längre orkade då hennes bror Alvar bjudit ner henne till deras hem i Dalarna. Resan skulle han betala, så hon behövde bara åka med.
 
Men så har hon börjat fundera om hon ska åka till barn och barnbarn på västkusten, då blev det för mkt. Jag frågade om hon bestämt sig för att åka, vilket hon nu inte har...
Nu mera är allt jobbigt, besvärligt och inte längre så lockande. Hon har tappat sin livsgnista och jag skulle vilja bedöma det hela som en mindre depression. Men inte vill hon gå och prata med ngn, det har hon aldrig behövt förr. Men efter flytt till Luleå från hemmet i G-byn har hon inte längre sina vänner (även om hon dom sista åren klagade en hel del även på dessa) så saknar hon dom en hel del nu. Och allt gammalt är ju glömt nu.
 
Ja, jag tycker det är jobbigt att jag förlorat min goa, glada mamma. Vet inte om jag tycker den här kopian är så rolig att umgås med. Hon kan vara både småelak och tjörmig om det mesta. Som tur är finns hon kvar emellanåt, så det får man ta vara på. Och ännu kan hon skärpa sig och vara sitt goa jag då det kommer gäster.
 
Missförstå mig rätt, jag älskar min gamla mamma, är glad att hon lever och ännu kan ganska bra ta hand om sig själv. Men visst blir det en omställning, då hennes personlighet förändras. Det är så sorgligt att uppleva.
Jag ringer henne varje, varannan dag och har gjort sen hennes sambo för 2 år sen gick bort. Hon ringer ju mkt sällan till mig. Men idag när vi pratade så kom hon inte ihåg att det var så, utan i hennes värld låg det till på ett annat sätt. Suck. (dvs, hon blandar ihop oss syskon, om vem som gör vad)
Men det kanske är så att bli gammal... livet och omgivningen blir ngt annat än vad det var, sanningar blir skeva och man bygger upp egna bilder av livets väg.. hur man nu upplever att det är, eller var...
Jag känner mig sorgsen och trött, skulle gärna vilja att ngn stöttade även mig. Känner mig inte så stark längre, min sorg är på ett annat sätt, och mkt av den är fortfarande kvar i mitt inre och jag har inte vågat släppa ut den. Vem tar då emot mig?
 
 
Regnet har nu lugnat sig, men vinden utanför tilltagit. Jag ska åka på kiosken och lämna in tipset, DD-v75. Inte för att det blir så mkt om man vinner, men min Mor tar ut hästarna och detta är ngt hon ägnar en hel del tid på.
 
Kanske att jag tvättar lite och möjligen städar.
 
Drog ett änglakort, stod att jag skulle unna mig det lilla för att må gott och hitta det vackra inuti oss.
 
 
 
Dagens Tänkvärda
Den som ställer många frågor ökar mångas visdom. Kinesiskt ordspråk

 

 
 Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0