Igår var det lördag, så vi gjorde inte så mkt. Återhämtning kanske. Så jag ger väl er en storslagen resumé: På morgonen ringde jag syster Å, för det är säkert 2 veckor sen vi pratade, det var gott att höra hennes röst.
Sambon steg upp sent å då åkte vi på Ica å handlade. Jag lämnade in tips på Kalles, vi tvättade köksmattan på sambons jobb, åkte hemåt.
Vi for en kortis till svärfar, på vägen hem. Han såg skidor, å var inte så sugen på vårt besök, hehe. Jag sa i veckan att han kunde köpa hem kött så jag skulle kunna laga en gryta åt honom, då han inte lagar så mkt mat själv. Detta hade han gjort, så jag tog köttbiten med mig hem.
Jag äter inte kött själv, men tillagar det iaf. Både sonen, sambon och så svärfar äter gärna kött. Därför har jag aldrig slutat laga till kött, det svåra är att jag smakar aldrig av det jag tillagat, det får den som ska äta det göra och det verkar fungera.
Vi kom hem och jag läste min nyinköpta tidning och ringde sen sonen, samt min syster E som jag pratade länge med. Det känns konstigt att prata om begravning, musik vid denna och testamente... Känns enormt udda, även om det för henne och barnen är viktiga saker att ta upp.
Jag tror det är för att jag inte riktigt fattar att dagen D närmar sig för min kära syster. Egentligen borde nog alla skriva ner vad man skulle vilja ha vid sin egen begravning. Jag har ju bara ett barn, så testamente behövs ju inte, om jag inte gifter mig eller så. Sen vet min son att jag vill kremeras, å skulle det vara så att han blev sjuk eller hamna i olycka så vill även han kremeras.
Däremot musik, så svårt! Det finns mkt fin musik men jag har ju väldigt bred musiksmak och det skulle vara knepigt att välja.
Kan man/jag egentligen fatta att någon som står en nära i familjen är så sjuk, (lungcancer) Det är på ngt sätt ändå inte riktigt verkligt. Enormt svårt att fatta, att ta in egentligen. Det finns en stress inuti min kropp, som larmar om att det sker, den maler därinne och det finns en stor rädsla för det som komma skall.
Jag skjuter det nog ifrån mig, för hon låter nästan som vanligt i telefonen...nästan inte sjuk alls. Men visst är hon ledsen över de tråkiga besked hon nu fått, att det inte går att behandla mera. Vad finns kvar, en väntan. Jag hoppas så innerligt att hon ska hinna få må så bra som möjligt och få uppleva en sommar till i sin älskade kollonilott.
Det är jobbigt med begravningar, att t.om planera sin egen. Vad har man rätt till?
Om man är medlem i Svenska kyrkan och betalar kyrkoavgift är man berättigad till följande:
- Lokal (kyrka och kapell)
- Präst som håller i begravningsakten
- Organist (solosång ingår ej)
- Bärare
- Transport från kapell till grav alternativt krematorium
Min syster E har alltid älskat sångaren Elvis, men det är nog inte helt lätt att hitta någon som kan sjunga en Elvis låt solo?? Men det finns ju trots allt andra som är duktiga på att sjunga i systerdotters vänkrets.
Dödsboets kostnader är följande:
- Transport 1 - hemmet till bårhus/kapell/kylrum
- Transport 2 - bårhus/kylrum till kapell/kyrka
- Svepning
- Kista
- Urna
- Musiker/solist för begravning
- Bärare (eventuellt)
- Kistdekoration och övriga blomster (vilka blommor vill "jag" ha om jag får välja)
- Rådgivning och samtalstid hos begravningsbyrå
- Dödsannons (vad ska det stå? någon typ av klädkod?)
- Minnesstund/förtäring
I de flesta fall äger begravningen rum genom att kistan med den avlidne är närvarande. Det har dock blivit vanligare med "direkt kremationer" - den avlidne kremeras direkt efter svepning och begravningen sker genom spridning i minneslund eller i urnlund.
Efter begravningen är det vanligt med en minnestund (förtäring) i församlingshemmet, föreningslokal eller i hemmet.
Klädseln under begravningsakten kan variera från ljusa kläder till mer traditionell klädsel med mörk (helst svart) kostym eller klänning. De som använder slips ska av tradition bära en helvit slips utan mönster ifall de står den avlidne nära, såsom familj och släkt. För övriga gäller helsvart slips.
Det är trots allt mycket att tänka på, så om det inte är alltför smärtsamt, kan det vara bra att ta flera av dessa beslut före begravningen. Kanske gemensamt med de nära för att kunna sörja utan alla dessa krav efteråt.
Jag vet hur Mor upplevde då hennes sambo gick bort. Hon tyckte det var otroligt jobbigt att vara närvarande, vid alla dessa beslut på begravningsbyrån, även om jag med flera försökte hjälpa till så gott det gick. Bara detta att välja musik, då hans dotter ville ha en låt som kanske inte alls stämde överens med den man vi begravde. Kan bli konflikter om många olika saker. Då kan det vara skönt att ha tagit alla beslut innan, då man kanske inte är så tung av sorgen.
