Yoginiseva

Här fortsätter jag skriva om det negativa i att inte ha en intim och nära relation, orsakerna kan givetvis vara väldigt många. Men här är ytterligare en tanke som jag iaf tittat på.

 

Det viktigt att känna till de subtila varningstecknen för hur verbal misshandel tar sin början samt hur den därefter tar sig uttryck. Det finns även förhållanden utan fysiskt våld, men där verbal misshandel pågår år efter år, något som är förödande för offret och skapar lika mycket lidande som fysisk misshandel gör. Ett av varningstecknen är just att den personen är rädd för intimitet. Den passivt-aggressive är rädd för allt som kan upplevas som beroende av en annan person och vill därför hellre kontrollera sin partner i syfte att hålla distansen.

 

 

Om man pratar/skriver om psykisk och verbal misshandel (låter detta väldigt stort och något som inte händer en själv) men det är ju ofta en form av maskerad misshandel, och en del av detta kan vara ett passivt-aggressivt beteende.

En person som är passiv-aggressiv är en mästare på att ”misshandla” samtidigt som han eller hon framstår som normal, hjälpsam och trevlig. Ett passivt-aggressivt beteende kan alltså vara svårt att sätta fingret på och komma åt.

Det är ett manipulativt ”misshandlar” beteende; helt enkelt att få som man vill utan att uttrycka vad man vill och ta ansvar för vad man vill. Den som är passiv-aggressiv ger ingen respons när det är väntat.

 
Ilska uttrycks inte heller på ett rakt sätt, utan visar sig i sarkasm, iskall tystnad, "glömska", slingrande eller undvikande, och den passivt aggressive kommer inte att bekräfta att han är arg eller motvillig till något. Han kommer istället bete sig passivt och indirekt.

 

 

Exempel: Istället för att t ex säga ifrån att han inte vill hjälpa till att städa, kommer (om jag använder mannen i exeplet) mannen att säga att han ska göra det, men undvika att sätta igång med städningen. Istället för att säga "jag vill inte städa " kommer han att förhala det hela och bete sig passivt, hitta på andra sysslor som inte är relevanta i sammanhanget (tex sitta vid datorn).

När partnern till slut blir frustrerad och arg för att han inte tagit itu med det han sagt/lovat att han skulle göra, kommer han att titta undrande på henne. Partnern blir då den "instabila, arga och galna" i sammanhanget.

Mannen kommer alltid ha rationella förklaringar till sitt beteende och kommer att skylla ifrån sig istället för att ta ansvar. Det kan sluta med att partnern får be om ursäkt för att hon "brusade upp".

Vilket till slut leder till att partnern till slut tar tag i städningen på egen hand och ändå känner en känsla av att aldrig duga, trots att denna oftast får göra allt hushållsarbete.

Här har alltså en psykisk misshandel inträffat utan att mannen ens har behövt höja rösten. Han är istället lugn, kall, passiv och rationell, medan partnern är upprörd, arg, sårad och förvirrad och till slut måste be om ursäkt för att hon känner sina egna känslor.

 

Skylla ifrån sig. Den passiv-aggressive skyller oftast ifrån sig.

Ingenting är någonsin hans/dennes fel. Han kan inte se sin egen del i konflikter, missförstånd, separationer eller tråkiga händelser.
När någon i ett parförhållande ständigt skyller på partnern kommer den som alltid få skulden må sämre och sämre, kanske utveckla depression och kroppsliga symtom, medan den som skyller ifrån sig är "skyddad" från att se på sig själv.

Han behöver därmed inte ta ansvar för det som händer och det som han gör, och han behöver därmed heller inte förändra sig själv och sitt beteende. Han kan fortsätta vara "ofelbar" i sina egna ögon. Varför ha självinsikt då det är andra som felar?

 

Brist på synbar ilska. Tvärtom vad myten säger är många misshandlare inte särskilt arga på ett konkret, uppenbart sätt.

De kan vara "nöjda" och lugna på ytan, men kommer att visa sin ilska genom små nålstick i form av komplimanger/sarkasmer som egentligen är en förolämpning eller ett skämt på partnerns bekostnad.

Den som misshandlar låter ofta sin ilska sippra fram i en fientlig eller nedlåtande attityd, istället för att vara arg på ett mer direkt och rakt sätt. Kanske dold vid ett typ av missbruk. Dvs då mannen/pertnern druckit några glas vin/några öl så kommer kommentarerna och efteråt kan mannen be om ursäkt och då skylla på alkoholen utan att ta sitt ansvar.

Kommentarer som är ett diffust slag under bältet eller som angriper partnerns ömma punkter är också vanliga.  Sarkastiska kommentarer hör också hit och är ett uttryck för den fientlighet och ilska mannen har.

 

Och om Offerrollen. Den passivt-aggressive spelar gärna offer. Han kommer att vara det oskyldiga offret i allt som händer, även när det är han som beter sig illa.

Ett exempel är mannen som slår sin sambo, bara för att säga att han aldrig skulle slagit henne om det inte var för att hon provocerade honom.

Eller mannen som säger elaka saker till sin partner/hustru, och samtidigt säger att han aldrig skulle behövt säga allt detta om hon hade ställt upp mer för honom. Det är ju hennes eget fel att han behöver tillrättavisa påpeka hennes brister.

Det är alltid återigen någon annans fel om man är fast i en offerroll, någon annans problem som inte mannen eller kvinnan behöver ta något ansvar för.

Att leva med en partner som befinner sig i offerrollen är som att promenera i ett minfält, du vet aldrig då du trampat fel, och hur du än försöker kommer felet alltid vara ditt aldrig din partners.

 

Vad göra?

Viktigt är att undvika att vara i en relation med en passivt aggressiv person. Man kan rusta sig bättre genom att stärka sin egen självkänsla,

Inte ge folk en andra chans samt fokusera på att man inte kan förändra eller "rädda" någon annan. Det går inte att ha en sund kärleksrelation med en passivt-aggressiv person, eftersom den personen är rädd för intimitet. Allt handlar om att ha kontroll över sina och sin partners känslor.

 

Enligt Kunskapsbanken på Nationellt Centrum för Kvinnofrid är över 90 % av förövarna män. Verbal och fysisk misshandel förekommer även i samkönade parrelationer.

 

Verbal misshandel leder ofta men inte alltid till fysisk sådan, och dessa kan existera parallellt med varandra i en nära relation. När ordet misshandel skrivs här, åsyftas alltså både verbal och/eller fysisk. Misshandel är misshandel, och den orsakar stora skador på en människa, oavsett om den utförs med ord och beteenden, eller med knytnävar. Själva ordet förknippas mest med knytnävslag, så när man skriver misshandel i verbal mening tas det inte alltid på allvar, trots att skadorna kan vara lika svåra.

 

 

Och du kommer alltmer att tvivla på dig själv, dina upplevelser och även hur du upplevs av andra. Men du ska veta att: om du känner dig psykiskt misshandlad - då blir du misshandlad. Du kan lita på dig själv. Om Du som läser det här undrar om den partner du lever med misshandlar dig verbalt eller känslomässigt - då kan du fundera över dessa saker:

 

1. Blir du "bestraffad" på olika sätt när du klagar över din partners beteende?

2. Talar din partner om för dig att din upplevelse av det han gör eller inte gör gentemot dig är ditt eget problem?

3. Om han ber dig om ursäkt för saker han gjort mot dig, hur låter han då? Låter han arg eller som om han egentligen inte menar det han säger?

4. Skyller han på dig när du påverkas av hans beteende? Om du gråter och är ledsen när han kallat dig fula saker och kanske kritiserat dig - säger han då till exempel att du är tråkig, överkänslig och dramatisk?

5. Är det alltid "fel" tillfälle att ta upp saker som händer i relationen?

6. Underminerar han på olika sätt din utveckling i livet, t ex din karriär, dina hobbies, ditt sociala umgänge, din personliga utveckling?

7. Förnekar han vad han gjort och sagt till dig, även fast du vet att han gjort och sagt dessa saker?

8. Rättfärdigar han sina sårande/skrämmande handlingar gentemot dig genom att säga att "du fick honom att göra det"?

9. Skrämmer han dig när han är arg? Rör han vid dig när han blir arg?

10. Tvingar han dig att utföra vissa sexuella handlingar?

11. Är hans respektlösa, nedlåtande och förminskande beteende gentemot dig ett återkommande beteende, ett mönster? 

 

12. Visar du själv tecken på att ha blivit misshandlad? Att du känner att du inte kan göra något rätt, att självkänsla och självförtroende minskat, att du är rädd eller vaksam inför honom, att du tänker och känner att problemen inom relationen måste vara endast ditt fel, att du isolerar dig mer och mer från familj och vänner, att du har en känsla av att något är fel, att du känner dig deprimerad?

 

Allt detta är tecken på att du kan befinna dig i en relation där det förekommer misshandel.

 

Problemet?

Det är misshandlaren som har problem, och han utsätter dig för sitt problem. Du kan inte göra någonting för att få honom att sluta. Du kan inte förändra honom. Även om ni kan ha det lugnare tillsammans i vissa perioder, kommer det för eller senare inträffa en ny misshandel,

 

Jag tycker det är viktigt att skriva om detta och ta upp problem som kan bli i relationer, där man inte riktigt förstår att man blir verbalt misshandlad. För ingenting syns ju utanpå, dina sårade känslor kanske blöder men vet någon annan om det mer än du själv? Vem går du till för att bli tröstad och få förståelse

 

Så tänk till om du är i en relation och du hela tiden känner dig "fel" gör "Fel" och inte din partner stöttar dig i livet och i dina beslut. Är han ointresserad av ditt liv, men du ska finnas där för honom? Ta en titt.

 

Det är viktigt att se förhållandet i sin helhet. Om det innehåller misshandel i någon form, är det ett stort varningstecken på att relationen skadar dig mer än den får dig att må bra, även om de små stunderna där du mår bra skulle kännas fantastiska.

 

 

 Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre, till varandra ... <3