Dödens chock!

Fick idag det värsta beskedet, dödsfall i familjen. Min Mor ringde och jag hörde att ngt hänt då rösten var tårfylld. Jag befarade direkt att det var min syster det hänt ngt med, men så var det inte. Min jämnåriga svägerska hade på morgon dött hastigt av hjärtstillestånd.

 

"Ett hjärtstillestånd skiljer sig från (men kan orsakas av) en hjärtattack (hjärtinfarkt), där blodflödet till fortfarande-beating heart avbryts (som i cardiogenic chock).


Arresterade blodcirkulationen förhindrar leverans av syre till '' alla '' delar av kroppen. Cerebral hypoxi, eller brist på syretillförsel till hjärnan, orsakar offer att förlorar medvetandet och sluta normala andning, även om agonal andning kan fortfarande uppstå. Hjärnan skadan sannolikt om hjärtstopp är obehandlade för mer än fem minuter, trots nya behandlingar såsom inducerad hypotermi har börjat att förlänga denna tid. Omedelbar respons är ytterst viktigt för att förbättra överlevnad och neurologisk återvinning.


Hjärtstillestånd är en medicinsk nödsituation som i vissa grupper av patienter, är potentiellt reversibla om behandlas tillräckligt tidigt. När oväntade hjärtstopp leder till döden detta kallas plötsliga hjärt död (SCD).

Det här felet beror oftast på ett hjärtfel som kan vara känt eller okänt men ofta vet man inte vad orsaken är till hjärtstoppet. Många gånger är en familjehistoria av hjärtstillestånd den enda riskfaktor människor kommer att ha. Om en familjemedlem har haft en hjärtinfarkt eller vissa andra hjärtsjukdomar eller defekt, risken att gå in på hjärtstillestånd är större.


Trots stora framsteg inom det medicinska området fortfarande hjärtstillestånd ett stort hot som kan leda till döden. Ibland finns det tecken som kan iakttas, och det finns riskfaktorer som gör det mer sannolikt, i vissa fall blir någon helt enkelt medvetslös med några varningssignaler eller symptom."

 

Under samtalet bröt jag ihop, chocken slog som ett knytnävslag i min mage. HUR kan det vara möjligt? Varför händer det så mkt just nu? Jag började gråta, kände klumpen i min hals snöras åt och det var svårt att prata med min upprörda Mor, så vi grät tillsammans i telefonen när vi inte är i samma stad. Försökte förstå det ofattbara, tankarna går till min bror, HUR kommer han att överleva? Dom stod varandra väldigt nära, levde verkligen livet tillsammans med resor och upplevelser. Jag gråter för honom och för att Lena så hastigt lämnat oss, utan någon som helst förvarning.


Hela dagen går åt att minnas, uppleva stunder vi haft tillsammans. Lena var en person som var så närvarande, det kändes aldrig som om avståndet och tiden kom emellan. När vi träffades eller pratade var det alltid som igår.


Lena kändes mer som är ny syster då hon kom till familjen än enbart som en svägerska. Vi föddes samma år och hade många tankar och åsikter som stämde överens, även om vi inte alltid hade samma åsikter.


Jag kommer sakna henne oerhört, det blir ett stort tomrum och min älskade bror får en tuff tid att hela framöver. Lena var hans livskamrat, de var så olika på ett sådant positivt sätt, kompleterade varandra och verkligen älskade varandra, det fanns hopp om kärleken när man tillbringade tid med min bror och Lena.


Tårarna vill inte sluta rinna, och halsen gör rent ont av återhållsam sorg. Vill skrika och gråta och jag vet inte vad.

 

 
Lena
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0