Yoginiseva

Vet ni hur trist det är att sitta i en buss ca 4 timmar...blä. men jag kom fram med bussen till Luleå där Mor, sonen å hans sambo väntade på mig. Jag tog över bilnycklarna (mor vill helst slippa köra) så begav vi oss till Mors lägenhet. Hon undrade om jag ville ha palt, men jag tackade nej till detta. Jag hann ju äta pasta å en soya korv innan jag for hemifrån, så jag nöjde mig med ett äpple och en god kopp te.

Vi spelade lite yatzy och sonen vann, med ett poäng över mig…så himla glad han blev. Dvs han vann hela omgången och jag bidde tvåa, sen Mor och Malin siste, som oftast vinner =) men alla blev glada…eller vi hade ju iaf tur med vädret. Sonen å sambon hans gick runt 21.00 och jag å Mor satt å surrade till bortåt 22.00 innan vi kröp ner i sängen.

Mor berättade att det var lättare att gå när det var mörkt, för hon var mer rädd att gå på dagen! Hm, aldrig hört att man är rädd på dagen å glad att det är mörkt… ja, utan att tjorva in oss närmare på detta, så gick det bra iaf…att ta oss från bilen in och idag ut från lägenheten och tillbaka till bilen, det var ju ljust.

Idag vaknade jag av att Mor kokade kaffe 06.30 men jag vände bara på mig å somnade om till 07.00 men inte ens då var ja redo att stiga upp, har sovit dåligt i många nätter men inatt sov jag ganska bra å det var skönt att dra sig lite. Så den blev 07.20 innan jag steg upp. Mor hade te klart och det var gott att dricka te och läsa tidningen på morgon.

Syster Å ringde å då hade jag och Mor stekt palt till frukost. He,he… inte dumt med lite stadig frukost då man ska ut å resa. Jag packade ihop det lilla jag hade hunnit plocka upp och sen åkte vi till Kallax flygplats 09.10 för planet skulle lyfta 10.15 till stockholm. Förr kunde anhöriga eller medföljande följa med upp på gate våningen, men nu har de gjort om så vi fick kramas innan jag checkade in på nedre plan. Suck!

Jag fick ta upp min laptop från resväskan, ta av bältet, jackan och tom skorna innan jag fick passera. Visst är det bra med säkerhet, men lite oroande att det går till överdrift som det mesta har en tendens att göra nu för tiden.

Jag kom upp på plan 1 där fiket är i Luleå, köpte mig en dricka och en tidning att ha på planet. Gick mot gaten och satt 1 minut sen var det dags att kliva på. Satte mig på plats 4f mot fönstret. Satte väskan ovanför och knölade in jackan, finns ju inte så mkt plats i de där små facken. Satte mig och efter en stund satte sig en yngre kostym kille från migrationsverket brevid mig. Hur visste jag vad han pysslade med, när vi inte växlade ett enda ord. Han satt nämligen med en massa papper som det stod migrationsverket på, med logga mm. Så jag antar det iaf.

Resan till sthlm gick utan missöden och vi var tom 10 minuter snabbare än beräknat. Det som är underligt är detta med parfym då man ska resa. Som parfym överkänslig person skulle jag behövt ha med mig andningsmask, för både män och kvinnor verka tycka det är gött att bada i skiten, helst då de ska ut och resa.  Varför är det inte förbjudet inom skandinavien  iaf att använda parfymer då man tex ska vistas med olika människor, tex i bussar och flyg. Tåg är ju ngt lättare, då kan man ju iaf traska iväg och andas lite.  Svårt i ett flygplan…suck.

Nu är kl. 13.00 och jag ska strax gå till Max restaurang, beställa en kyckling burgare och kanske chiliceese. Trots palt till frukost är jag hungrig igen.

Här på Arlanda ser det ut som vanligt, inte så mkt nytt här. 15.35 ska vi lyfta mot Göteborg. börjar känna av att sitta på rumpan, kallas visst för träsmak...men inte så mkt av det jag sitter på är av trä... men bakdelen börjar bli trött redan av sittandet.

Ska bli gott att komma till Halmstad, och hoppas att jag inte gråter allt för mkt då jag träffar mina syskon. Jag vet att jag har lagrat massor av känslor i kroppen just nu, så det behövs inte mkt förrän allt rinner över. vill ju helst kunna stötta min bror och vara sterk, men är rädd att det blir många tårar och lite styrka.

Men  vem bestämmer på vilket sätt saker och ting måste vara på? Kan ju vara skönt för honom oxå att se att fler är knäckt över chocken att Lena lämnat oss. ja, jag vet inte... sitter ju bara på en flygplats å slår ihjäl en massa tid.

kram å sköt om er.

Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre och till varandra... <3