Yoginiseva

Förhållanden är ingen dans på rosor. Efter den ofta härliga, nykära känslan återgår vi till vardagen och de små/stora bekymren börjar irritera oss. Men visst, glöm inte att ett hälsosamt förhållande inte bara handlar om glada miner och presenter- en bra relation kräver kommunikation, respekt och en hel del vanor som funkar för båda parterna.

Dåliga vanor kan till en början vara små irritationsmoment, men kan lätt övergå till relationsdödare.

Att gå omkring och vara irriterad, är ingen god känsla. Men kan man alltid prata med sin partner? Om kommunikation är ett av problemen, hur löser man då sina problem?

 

Har du tvättat de senaste sex tvättarna eller har du betalat för de två senaste tankningarna av bilen, varför har du inte gjort rabatterna som du sa? Tycker du att det är ett problem är det bättre att prata om det, istället för att räkna poäng och sedan använda det som ett argument i en diskussion. Detta beteende uppstår när du tycker att du gör mer i en relation än din partner, men det leder bara till bitterhet och irritation.

Kommunikation och tid tillsammans är A och O. Fysisk beröring, det man brukar kalla för kel och smek, är också en viktig del. Men utan kommunikation så blir det inget kel och smek. Dessutom glider man isär. Det blir lätt vad jag brukar kalla för "internt världskrig" och man blir ensam i tvåsamheten.  

 

När kommunikationen fungerar bra tänker vi sällan på vad det är som gör att det fungerar. Det är först när det uppstår problem som vi kanske undrar varför det inte blev som vi tänkte.

Kommunikationsproblem är vanliga. I många familjer har man svårt att prata med varandra på ett sätt som fungerar. Det kan vara att man inte känner sig förstådd eller att man pratar förbi varandra. Det kan också vara att man går omkring med en känsla av att man inte lyckas förmedla vad man tänker och därför inte får vara med och fatta gemensamma beslut.

 

Alla relationer får sin näring av kommunikation. Utan kommunikation är man utelämnad till fantasier och tolkningar. Det vakuum som uppstår i brist på kommunikation fylls snabbt med missförstånd, elakheter och vanföreställningar.

Prata kan de flesta. Men kommunikation är mer än prat. Faktum är att vi kommunicerar mer utan ord, genom gester, mimik, tonfall, kroppshållning osv. Det mesta sker omedvetet men har samtidigt det största inflytandet på hur budskapet uppfattas. Betydligt mer än orden i sig.

 

Missförstånd kan då uppstå, om man i stället för att fråga vad den andre menar, reagerar på miner och kroppsspråk och drar felaktiga slutsatser. Kanske kommer man med anklagelser, som kan visa sig vara ogrundade, och så är konflikten ett faktum.

 

Man rundsmörjer bilen regelbundet men sällan förhållandet – börja göra det! Bestäm att någon gång i veckan/månaden tar en stund att prata om förhållandet. Det kan vara praktiska eller känslomässiga saker – huvudsaken är att det finns tid.

Man kan förbättra sitt sätt att kommunicera om man lär sig att vara öppen och tydlig. Det förutsätter att mottagaren också har ett öppet lyssnande och försöker höra hela budskapet från sändaren, utan att lägga in sina egna värderingar i lyssnandet.

Goda relationer handlar en hel del om god kommunikation. Väldigt förenklat finns det tre sätt att kommunicera på:

• krokigt
• attackerande
• öppet, rakt och tydligt.

Det finns naturligtvis olika varianter på de tre kommunikationssätten, men genom förenklingen blir skillnaderna tydliga. Att kunna kommunicera öppet och rakt gör att man blir tydlig med vad man menar.

 

Krokig kommunikation innebär att man uttrycker sig luddigt, lindar in det man vill säga eller inte vågar säga vad man egentligen tycker eller vill. Det skapar osäkerhet eller irritation eftersom mottagaren inte riktigt vet vad man menar eller vart man vill komma med det man säger.

En person som använder krokig kommunikation skickar ofta signaler med kroppsspråket för att förminska det som sägs, eller till och med för att förminska sig själv.

Det kan vara att man skrattar lite nervöst eller slår ner blicken efter att ha sagt något. Då kan det man har sagt uppfattas som mindre viktigt.

Krokig kommunikation ska inte förväxlas med vänlighet, ödmjukhet eller en önskan om att komma fram till en gemensam lösning på ett problem.

 

Attackerande kommunikation innebär till exempel att man trycker ner andra, kräver att få det på det sätt man själv vill, inte låter andra få komma till tals, kanske är skuldbeläggande. Ofta sker det genom kritiska eller negativa beskrivningar av vad den andre gör, tänker eller känner. Ibland blir det så för att man inte vågar säga vad man egentligen vill eller behöver.

Om man använder ett attackerande sätt att kommunicera signalerar man att man är lite förmer än andra, att man inte vill diskutera det som sägs, att andras åsikter är betydelselösa eller dumma, att man inte är intresserad av en dialog, kanske till och med att man är helt ointresserad av den man talar med.

Attackerande kommunikation innebär inte att man måste vara arg. Det räcker med att man är arrogant eller får människor omkring sig att känna sig tillplattade, så har man kommunicerat med en attackerande stil.

 

Öppen, rak och tydlig kommunikation innebär till exempel att man kan ta upp en känslig eller besvärande sak, kan säga nej när det behövs, kan ställa krav och sätta gränser. Det finns många situationer som inte är så enkla.

När man lyckas med öppen och rak kommunikation blir missförstånden färre och det blir lättare att ta upp känsliga eller besvärliga saker. För att kunna uttrycka sig tydligt behöver man veta vad det är man vill säga, vilket betyder att man ofta behöver tänka efter lite och förbereda sina formuleringar, åtminstone i början när man lär sig tekniken.

Det blir lättare att komma fram till gemensamma lösningar och resultat när alla får komma till tals på lika villkor. Människor växer och utvecklas då på ett positivt sätt och trivseln ökar både i privata relationer och i arbetsrelationer.

Rak och tydlig kommunikation betyder däremot inte att man har rätt att säga precis vad som helst, på vilket sätt som helst. Det förutsätter att man har respekt för andra människor och för vars och ens situation.

Läs mer på;
http://www.1177.se/Vasterbotten/Tema/Sex-och-relationer/Relationer/Kommunikation

 

Relationerna till våra närmaste är ofta mer ömtåliga och sårbara än många andra relationer. Vi kommer nära känslor och skikt i oss själva där. Det kan göra att om kommunikationen av olika skäl blir sämre eller bryter samman, vi blir besvikna eller sårade och därmed rädda, kan vi hamna i destruktiva mönster och roller som vi behöver hjälp för att ta oss ur.

Men för att komma vidare behöver båda inse att ett problem finns.

Om man tycker att man fastnar, får svårt att prata eller säger samma sak om och om igen utan att känna sig förstådd, kan det vara bra att söka professionell hjälp. Det kan man göra på en vårdcentral, hos en psykolog, en familjerådgivning.

 

I alla relationer uppstår svackor, så det är vanligt att man periodvis grubblar på om man passar ihop. Men om det är en ständigt återkommande fråga bör du reda ut det. Fråga dig: Är det något som ligger hos mig, honom eller båda? Är jag rädd för att bli fast, rädd för att bli sviken eller rädd för att svika?
Vissa går in i förhållanden som inte känns hundra för att slippa vara ensamma. Stämmer det på dig så bör du jobba med dig själv, så att ni är ihop av rätt anledningar.

Om du inte är riktigt nöjd med din partner så tänk på att den andra känner av det, och att det är jobbigt att inte vara helt accepterad. Du kan ändra småsaker hos din partner, men personligheten går inte att ändra på – istället måste du jobba på acceptans.

Om ni fortfarande bor kvar i ett hus där det gamla förhållandet ägt rum, så kanske det är dags att flytta till något nytt och gemensamt.
Vi har lite annorlunda förutsättningar än tidigare generationer, eftersom vi lever så länge nu. Man kan lova att älska någon i dag och göra sitt bästa för att det ska bli bra. Men det är svårt att ge kärlekslöften för all framtid.