Yoginiseva

 

Nu när jag funnit denna behändiga platsen för tomtarna, är det ju lugnt att köpa fler till samlingen. Här ryms ju många, många tomtar =) Dock brukar jag välja dom med omsorg. Sen är ju några sambons och några får man ju. Så det är lite blandat. Nu står ju inte min mjuka tomtar här, dom är mer utspridda.

 

Det ska bli så trevligt att få julbesök/gäster. Ser verkligen fram emot detta. Pratade med sonen igår och hör på honom att han är väldigt stressad, stackarn. mkt nu. Jul, giftemål, barn och så ev en flytt på det. Puh. det är inte bara jag som stressar, hans sömn har visst gått åt pipan. =(

 

Söndag gick åt att leta kartonger och papper för att slå in julklappar. Började med detta men sen gav jag upp. Oj, vad mkt paket det blir. Tyckte väl att -visst har jag handlat, men så mkt visste jag knappt själv =) Iof så det är ju det allra bästa med jul, att få ge till dom man älskar runtikring sig. Tyvärr blir det ju inte klappar åt alla jag älskar, men iaf till alla som kommer till mig och så till Mor som jag redan lämnat i Luleå.

 

 

Idag måndag steg jag upp tidigt och kl. 08.00 gick jag en timmes promenad med svärfar.

Har tagit upp kött ur frysen och ska göra köttgryta idag, det är ju bra att vara hemma å hinna med sådant. Imorgon är det grötfest på jobbet, blir trevligt.

 

Idag har jag även beställt lite nyttigheter från nätet att blanda i min morgon smoothies. Samt lite vitaminer å te.

 

 

Självinsikt. Jag läser en bok just nu av Jenny Lexhed. heter; Det räcker inte med kärlek, en mammas kamp för sin son (som har autism) den är himla bra. Men måste också skriva att jag är lite förvånad, att dom kunde få igenom att börja "träna" vid så tidig ålder. helst ser man ju inom detta med diagnoser att barnen ska var från 5 år innan man kan ge en korrekt diagnos, i boken är pojken bara tre och då får hon höra att det är lite sent? att dom väntat länge innan de sökt hjälp.

 

Men när jag nu läser den inser jag att vi är alla olika, dvs vi lär på många olika sätt men skolan är en institution som vidmakthåller den verbala skrivna inlärningen. Jag inser att även jag hade lärt lättare om man använt mer bilder då jag har ett väldigt bra bildminne. =)

Min son är lik mig där, han lär sig också via bilder och har svårt att läsa sig till information eller lyssna på verbala instruktioner. Det är klart lite lättare som vuxen, men svårigheterna finns där.

 

Det är intressant då man upptäcker saker om sig själv genom en bok som denna. fantastiskt =)

 

 

 

 

 

 "Det räcker inte med kärlek är emellanåt så utlämnande och smärtsamt konkret att man måste lägga den ifrån sig för att hämta andan."  Johanna Saldert, Dagens Industri weekend

Jenny och hennes make är i färd med att bygga upp sin familj och sitt företag, Talarforum, när de möts av beskedet att deras äldste son har autism. Kanske kommer han aldrig att lära sig att tala? Vi får följa familjen, och framförallt Jenny som kastas mellan hopp och förtvivlan. Jakten efter en behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas gör henne alltmer desperat och till sist tar historien en ny dramatisk vändning. Jenny drabbas av en utmattningspsykos och blir tvångsintagen på den psykiatriska avdelningen. Här vidtar en annan resa, tillbaka till hennes starka, friska jag, och tillbaka till Lucas som så väl behöver henne.                                                                                                                           

Jenny Lexhed är civilekonom, en av grundarna till företaget Talarforum, författare och uppskattad föreläsare. Hon bor idag med sin man och deras tre barn i USA.

 

 

  Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre