Yoginiseva

Japp, jag bestämde mig för ett Zumbapass och åkte dit. En "nära dödenupplevelse" när den pågick och döskönt efteråt. Jag har lixom inte svettats så mkt sen i feb 2013 då jag var på mitt sista pass zumba.

 

Det jag blev glad åt var att höra att Rebecca återkommer mellan varven å ska hålla pass. Dagens tjejer var helt ok, men Rebecca är mer energi, trots allt. Men svettig blev jag idag, det är ju lite upp till en själv hur mkt man tar i, så det funkar med de nya tjejerna. Dom hade ju med en del av Rebeccas låtar, så jag kunde stegen...det e skönt. Känner mig annars lite flaxig, då man måste lära sig nya steg hela tiden... men det gick otroligt bra.

 

Var röd som en nykokt kräfta en bra stund efteråt, var tvungen in på konsum en sväng på hemvägen också. Och dom tittade lite konstigt på mig, för det är väl inte så ofta det kommer in en ilröd i fejjan person å handlar =) det bjöd jag på.

 

Kom hem och runt 16.00 blev det mat. Lätt lagat idag.

Imorse vart den vatten, sen till lunch 1 smoothie+ 3 fincrisp med ägg och middagen blev då grillad kycklingklubba, potatis och sallad. Och kvällsmys fick det bli idag, popcorn och några vingummis.

 

Trots att jag vet att jag inte bör äta vingummis, bara innehållet som socker, gelatin, tillsatser borde ju avskräcka. men, men.

 

Köpte en tidning på affären. Ibland kan jag känna en viss trötthet på reportage som "Tappa kilon för gott" Klart man tappar kilo, då man nu gör det. Men nya kommer ändå och knackar på din viktdörr.

Detta att -Om man bara hittar sitt sätt, så funkar det resten av livet. Visst, jag köper att det är bra att hålla sig till ngt man tycker fungerar. Jag tycker 5:2 fungerade, men efter tre månader gjorde hjärnan uppror och nov-dec blev slask månader.

 

Jag har provat GI i flera år, men det kommer alltid några månader som förstör hela upplägget. Då kanske jag inte hittat mitt sätt, ok. Så kan det ju vara?

Då har man inte hittat metoden överhuvudtaget, för jag har provat allt (i stort sett)

I unga dagar provade jag fasta -gick inte bra pga min migrän, jag har jo-jo bantat och sen slutat bantat och försökt göra livsstilsförändringar på lång sikt.

 

Jag har kommit på att kanske skulle jag sluta med allt.

 

Vila mig i form, för jag har tränat och yogat under mååånga år.

Kanske dags att acceptera ens kropp? Kanske är det bästa receptet. Men kruxet är ju inte vad vågen visar, utan hur man känner sig. Och trots att jag vägde mkt mindre som ung så trivdes jag inte då heller. Alltid hittar jag ngt fel. Så då kanske jag borde jobba mer mentalt, så då fortsätter jag väl med det då-meditationer.

 

Ja, lika bra att inse. Jag blir aldrig nöjd. Jag kommer aldrig att se mig i spegeln och tycka att F..n, jag är ok! För jag vet att jag duger, men vem vill nöja sig med det? Alla människor duger, så e det väl bara.

 

 

Ja, jag fortsätter väl vidare i livet, letar meningen med det och hoppas jag en dag ska sluta bry mig om volangerna kring midjan och dubbelhakan jag alltid dragits med.

Nä, jag tänker inte operera mig, har varken lust eller råd att fettsuga den här gamla kroppen...äch, menar detta underbara, fungerande, zumbaälskande templet som jag trivs så bra i.

 

 

Nu sovdagzzzzzzzzzzzz