Tur till Nasafjället

NEJ nej nej, lämna gympadojjorna hemma då du ska gå i Nasafjällen.
Rekommenderas bra, vattentäta skor eftersom det är rätt blött på många ställen. Och nu är det vårflod och snösmältning, så vi vadade över bäckliknande vattendrag. Det klafsade i min sjöblöta tennisskor.
 
 
Lördagkväll och vi hade fortfarande inte bestämt oss, OM vi skulle följa med Mona och de andra som skulle gå upp på Nasafjället. Och nu efteråt, kan jag ärligt säga att jag hade inte gett mig på den turen och jag vetat hur jobbigt det var att ta sig upp. Jag är däremot glad att jag inte visste utan att vi åkte med.
 
Jag hämtade upp Anna kl. 07.50 och vi åkte mot Jutis där vi då plockade upp Mona. Sen körde vi mot Norska gränsen. Det är 19,7 dit vi skulle köra, uch för långa bilfärder. Vi mötte upp de andra 6 som skulle gå med oss  vid gränsen, så där det blev toa paus.
 
Nedpackat var vatten, mackor, russin, 1,5 liter dryck, te och ägg. Tog även med korv ifall det ev skulle bli grillning. Packade ner torra sockar ifall jag skulle bli blöt, Ha... Han ju inte 5 meter så var jag plaskblöt om fötterna, ngn idé att byta till torrt...Nä, inte det.
 
Jag är ju i klimakteriet så min kropp är inte riktigt i form har jag upptäckt. Efter 1 km i stigande terräng, hoppande mellan och över blöta vattendrag var jag helt slut... å då var det 6,5 km minst kvar uppåt. Jag tänkte och kände att Vad har jag gett mig in på, hjärtklappning och yrsel av ansträngningen. puh. men fortsatte så sakteligt med ett steg i taget. Vid 3 km tog vi en paus. Vi åt lite och återhämtade lite energi.
 
Naturen är enorm där uppe, rena himmelriket. Fantastiskt helt enkelt. Så trots blöta fötter, svetten lackade i pannan och rann utmed ryggen, blåsten vinande i öronen så är fjällen fantastisk. Om det ändå inte var så jäkla tungt!!
 
Det tog oss 4 timmar upp till toppen, vi gick inte fort, för det var svårt. Men jag orkade iaf, vilket jag tidigare tvivlat på (dvs vid 1 km) Men vi fortsatte vidare från toppen till silvergruvorna som Nasafjället är känt för.
Nasafjäll. Namnet har i långa tider burit på en närmast mytisk klang som väckt aningar om dolda rikedomar och svåra vedermödor.
 

Men silvergruvan i Nasafjäll gav aldrig den rikedom den var tänkt att ge. Totalt utvanns endast 974 kg silver och 276 340 kg bly under de båda epokerna. I de gamla skrifterna står att läsa "Nasafjäll alltför barbariskt. Ligger uti världens yttersta vrå där föga annat året igenom synes än himlen och snöfälten som stora äro".

De lappar/samer som man beordrade arbeta däruppe fick ett slitsamt och mkt hårt liv. Renarna användes för att frakta malm ner och det var tungt, och extremt påfrestande. Många renar och även en del hästar dog på kuppen.

Det var hösten 1634 som  Stockholm nåddes av beskedet att det påträffats ett glänsande silverstreck i lappmarken. Svenska staten såg silvret som en stor tillgång - det skulle ge inkomster som kunde finansiera dåtidens stormaktspolitik.

Det 30-åriga kriget hade grävt djupa hål i statens kassa, att hitta nya inkomster var därför av största vikt. Fyndet av silver i Nasafjäll skapade stora förväntningar. Med det skulle Sverige få ännu en metall att exportera, vid sidan om landets viktigaste exportvaror järn och koppar

 

Än i dag kan man fundera över hur människor kunde jobba under de förhållanden som en normal svensk vinter innebär med köld, stormar och mycket snö i gränsfjällen mot Norge.

Spåren vid gruvan vittnar om mänsklig aktivitet från förr: husgrunder, varphögar, mörka gruvingångar, gruvschakt och en enkel begravningsplats som överblickar den nedanförliggande dalsänkan.

Sedan år 2000 är berget fritt från inmutningar. Gruvmännen har lämnat området. Nu är det väl bara någon fjällvandrare som drömmer om Nasafjäll.
Trolig anledning till att Nasafjäll vare sig hamnat på den samtida fjällvandrarnas topp tio-önskelista, eller att det riktigt inte blev detta Klondyke det en gång kanske ansågs bli, är nog: Vädret. Den där berget är nog blötast i hela landet.
 
 
Vi hade dock tur med vädret. Solen sken men det blåste ihärdigt så jag utvecklade migrän på vägen hem.
Neråt gick vi en stig, ich... den försvann bland vattenmassorna emellanåt, men det fanns små stenrösen också som märkte ut den stigen. Det gick ju klart snabbare nedför och 20.30 var vi tillbaka till bilen. Där bytte jag till torra sockar och andra skor som jag förnuftigt tagit med mig. All blåst hade då gett mig en sprängande huvudvärk och troligen för lite vätska. Då det är lite jobbigt att utföra behoven på ett fjäll, så drack jag inte det jag borde.
 
Vi hade aldrig hittat till Nasafjället och där vi skulle starta vandringen, eller hur/var vi skulle ta oss upp om vi inte vandrat med de andra som var vana att avläsa GPS och vana att gå här i fjällen. Det var tur som sagt att vi tog denna topp ihop med de.
Annars hade vi varit vilse i den berömda "pannkakan" =)
 
Det som är svårt med Top of Arjeplog är att det kanske skulle stå att man behöver just GPS för vissa bergstoppar. Även de erfarna hittade inte utan denna hjälp.
 
Emellanåt funderar jag vad jag gett mig in på, att vandra dessa toppar. Väl uppe och i mål på toppen, då njuter jag över tilltaget och den fantastiska natur vi har. Och visst är det att vinna över mig själv lite också. Men min kropp är inte riktigt med på tåget, så jag får verkligen kämpa mig upp.
 
Idag måndag var det lite barn å många fröknar på jobbet så jag fick utnyttja en kompdag. Skönt!
Det behövde jag verkligen. Hade som sagt migrän under bilresan hem, och spydde till ca kl. 01.00 då tog migränmedicin och tröttheten över och jag sov till 06.20 men steg upp och var tvungen att ta en huvudvärkstablett. Cyklade till jobbet ca 09.00 men kunde cykla hem igen då jag inte behövdes där idag. Skönt!
 
Senare pratade jag med chefen som tyckte att jag kunde börja min semester redan nu, om jag ville-så det ville jag gärna. Så ja, Nu har jag semester =) hihi
 
 
Jag klarade Nasafjället! jippi =) Bilder kommer.
 
 
2014 års tio toppar:
 
Renberget (628 m ö h, nära Arjeplog) Gjord , tjeck
 
Akkelis (intill byn Bukt vid Hornavan 784 m ö h) Gjord, tjeck
 
Nasafjäll (början av Lais älven, nära norska gränsen 1 150 m ö h) Gjord söndag , tjeck
19,7 mil från Arjeplog enkel väg, in i Norge.
 
 
"Bara" resten kvar:
 
Måffe (785 m ö h avfart vägen mot Norra Bergnäs)
 
Alep Iksják (intill Hornavan, 789 m ö h)
 
Avvuhatjåhkkå (intill Mierkenes, med masten 1 054 m ö h)
 
Kráhpiesvárrie (intill Gautosjö, toppen Tjårras 1 036 m ö h)
 
Välbmaboulda (710 m ö h intill sjön Uddjaure)
 
Siebniesbuovdda/Storberget (nära Eriksholm 714 m ö h)
 
Ruonektjåhkkå (söder om dalgången Smuolevágge 1 516 m ö h)
 
 
 
 
Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0