Små barns ångest

Läste i familjeliv och tänkte att detta är ngt man ska tänka extra på då man har små bebisar.
 
”Ett skynke för vagnen kanske känns som tortyr”

Ett av de viktigaste orden som småbarnsförälder är just Objektpermanens.
Vad är det? Kortfattat, att begripa att saker finns, även när man inte ser dem. Som människor till exempel. Att mitt barn finns även när jag inte ser det, och vice versa. Svårt att ta in för de flesta vuxna (tänk vad knäppt att människor lever sina liv, trots att du inte ser dem!) men helt omöjligt för småbarn. Förmågan att greppa objektpermanens börjar utvecklas först kring 1,5 år. Innan dess är det: syns inte, finns inte.

 

Känner du inte till det är det lätt att ha orimliga förväntningar på små barn.
Då man kan se föräldrar som går och drar en barnvagn och samtidigt pratar i telefon, det med telefon är kanske inte värsta. Men om barnet är instängt under skynken, myggnät och dyl och barnet gråter utan att få uppmärksamhet. Ev ser man bara små fötter som sticker ut, vilket skvallrar om att det är ett litet barn, kanske några månader gammalt.

Vad händer för barnet? Medan föräldern småsnackar om ditt och datt genomgår barnet tortyr. Ja, det är hårda ord, men det finns ingen bättre beskrivning av vad som faktiskt pågår. För vad kan vara värre för ett några månader gammalt barn, än att vara instängd i mörkret, utan att veta var sin anknytningsperson är.

För hur gärna vi än vill intala oss att barnet visst har koll på att föräldern är alldeles intill och allt är ju lugnt, fattar inte en så liten bebis det. I deras värld är föräldern/mamman borta, och de är ensamma, ensamma, ensamma. Och är det något små barn inte vill så är det att vara ensamma. Någonsin. Då gråter de, för att någon ska höra deras rop på hjälp från ensamheten.

Desamma gäller om du går ifrån barnet, lämnar det en stund ensam, vilket ger samma panikkänsla...du/ni är borta. Det låter kanske överdrivet att inte kunna lämna sitt barn, men visst kan du det om barnet sover, dock att du finns där då det vaknar.

Man kan inte bara gå iväg, som du gjorde innan barnet fanns i era liv, nu är det viktigt att förstå att det lilla barn som nu anlänt till familjen är av stort behov av din/er närvaro under 24 timmar om dygnet.

Om din baby kunnat kanske denne ringt missing people och undrat vart ni försvunnit, men liten och hjälplös som en baby är...väntar denne och gråter om denne är rädd för ensamheten.

 

Ja, det är skitsvårt att vara förälder. Men vi kan inte förvänta oss att små barn fattar saker på samma sätt som de som är några månader äldre. Din ettåring kanske inte förstår att du fortfarande existerar när du inte är närvarande. Har vi ord för saker är de lättare att begripa. Så detta är ett viktigt ord att lära sig som småbarnsförälder. Plötsligt blir det lättare att förstå varför ett småbarn inte låter en gå på toa ifred. Nej, det är inte alltid praktiskt. Men vem har sagt att det skulle vara lätt att vara förälder?

Sen finns det ju alltid olikheter bland alla individer, en del små barn kan vara ensam en stund och andra kan det inte. En del barn vill vara nära och burna hela tiden och andra inte. Så visst gäller det att lyssna av sin lilla bebis men även förstå dess gråt.


Då jag själv är ute och går med lilla Nemi och jag har myggnätet på vagnen, vilket är nödvändigt så hon inte blir biten av mygg mm, så sjunger och pratar jag med henne tills hon somnar, detta verkar lugnande på henne. Hon vill vara nära och gärna buren, och trivs väldigt bra i bärselet.

 

 Hur söt som helst, och glad för närheten.

 
Idag skiner SOLEN, toppen.
 
 
 

 Be healthy, keep up, and be youMer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0