Yoginiseva

Självdisciplin gör vardagen lite enklare, kanske t.o.m. roligare och bättre. Utan det får vi inte mycket gjort och blir lätt offer för distraktioner, tidstjuvar och annat negativt. Om man saknar det så är det kanske inte så konstigt att man sitter fast i livet och inte kommer vidare.

Kanske dags att börja titta på och möjligen utveckla min självdisciplin.

 

 - Självdisciplin är den faktor som binder ihop allt, får alla bitar att falla på plats om man så vill. Det spelar ingen roll vad du gör med din personliga utveckling, om du saknar självdisciplin händer inget.

- Självdisciplin får dig att tänka innan du handlar...

 

Igår kväll, eller redan under e.m började jag fundera lite.

Vi vill ju se bra ut, må bra och vara goda och "normala" människor...eller?

Så satt jag så och såg på Tv igår och då dök denna tanke upp. För att få den självdisciplin jag skulle önska jag ägde då det kommer till min egen träning, hur gör jag då?

Jag hittar inget direkt mål som ska ge mig den där kicken. Att träna och vara snygg är inte ett mål i min hjärna.
Jag skulle önska mig en snygg vältränad kropp... men ska jag äga den bara för att bli beundrad av andra? Jag hittar inte riktigt det där, som får mig att wow, nu ska jag ut å träna skiten ur mig så jag får blodsmak i munnen för DÅ...? ..ser jag bra ut, är nöjd.

 

Åh, men bikini säsongen kommer med stormsteg!  Ok?

Vill jag gå i bikini? nä, och vill jag det så åker jag till stugan och solar, utan publik från någon strand =) Jag vill inte bli "sedd" för att våga ha bikini. Visst är det fint att vara slank och våga visa upp sin kropp om man slitit med träning en hel vinter. Men, nä...inte så motiverande i min värld.

Ska jag på semester, åka bort eller är jag bortbjuden på en storslagen fest? nä, inte det heller.
Att åka till stugan, ibland gå ut å äta på pizzerian eller åka en sväng till kusten, är inte heller något som peppar min motivation till att öka min disciplin och sätta upp mål.

Så, visst känns det underligt att livet rinner troligtvis på oavsett om jag jobbar med min kropp. Kruxet är väl nu då jag opererat min axel, att ha värk och försöka återvända till jobbet där jag egentligen inte känner att arbetsplatsens arbetsmiljö spirar med några utmaningar för min del.

Så har jag tappat lite motivation helt enkelt. Att jobba med sin självdisciplin för att ta sig i kragen då jag inte hittar någon anledning, direkt. Ok, visst, visst det är viktigt att må bra generellt... men jag pratar om steget längre, nya utmaningar som får livsgnistan att finna glädjen och hitta de där målen.

Än att gå hemma i myskläder och känna att va kul...det här livet?

Maten. Har ni tänkt på detta vad som komma skall. Ok, kanske inte imorgon, men i framtiden. Då kallar vi det vi stoppar i munnen, minikreatur dvs insekterna kommer att serveras på borden. Stora delar av världen glufsar ju redan i sig getingar ( I Japan) I Thailand smaskar man på syrsor och både larver och gräshoppor äter man i Afrika. Möjligen kommer det psykologiska motståndet inför att äta kackerlacka eller liknande att försvinna då det är nermalt i sånt som hamburgare eller korvar som är oss välbekanta... vem ifrågasätter innehållet?

Jag hoppas jag då det sker verkligen blivit hel vegetarian. Jag äter ju fisk, skaldjur och emellanåt kyckling.

Eller så äts det provrörs kött som man framställer genom att odla muskelvävnad av stamceller från Kossorna. Det serveras redan i rymden.

Och för att inte prata om snacks, chips i prassligare påsar verkar färskare bara för att ljudet låter mer? Är vi så lättlurade som konsumenter?

Nä, självdisciplin då det kommer till kosten får jag väl titta över iaf. För djurens skull om inte min egen. Är glad att jag inte äter kossor, lamm, harar, grisar (vilda eller tama) eller våra vilda djur.

 

Nä, idag börjar jag visst jobba 10-14 vilket ställer hela dagen på ända... men, men. Bara att bita ihop och jobba på. Axeln värkte ordentligt igår e.m/natt då jag igår hjälpte de små barnen med kläderna. Visst, visst de gör jätte mkt själva, men dom är små och lite handräckning, som hjälp att få ut fötterna i galonbyxorna, dra över skor och ta på handskar är inte helt enkelt å bara genom att göra detta på ca åtta barn (de andra fröknarna tog också några kottar å någon gick ut för att ta emot) var nog för min axel igår.

 

Kanske en motivation? Men kolla vilka snygga klänningar,
men jag är inte bjuden på bal =´(

 

Men... jag är troligtvis även för gammal att bära en sån här kreation =)