En av Livets mardröm
Men pga hennes ändrade beteende blev jag riktigt orolig. Visst kan hon vara lite kinkg i maten å helst då vi byter mat, eller de får lite nytt iblandat i gamla maten. (oftast gillar de detta) men denna vecka har hon varit dålig på att äta och jag har vanligtvis en matglad katt?
Veterinär Ina Lindblom i Arvidsjaur tyckte jag skulle avvakta och höra av mig måndag, men blev hon sämre kunde jag återkomma.
Efter ca 2 tim ringde den första veterinären upp, han som inte svarat då jag ringde honom först. Vi brukar ju gå till honom. Och jag tycker han är mkt duktig.
Andreas Querengässer, Dr. leg. vet. Nordanås i Arvidsjaur. Han är Tysk och tog sin veterinärexamen 1988.
Promotion 1993 på Veterinärmediciniska Universitetet i Wien, Österrike.
Specialintresser är hundar och hästar samt akupunktur, homeopati, osteopati, medicinalväxter, biomediciniska terapimetoder.
Vi pratade och jag berättade detsamma för honom. Han tyckte jag skulle komma till kliniken så han fick titta på henne. Detta kändes skönt, vi kunde komma dit ca 16.00.
Sonen med familj var här och Malin målade sängstolpar till deras sänggavel som Bo har fixat material till. Jag ska tapetsera gaveln sen. Iaf så var de här och Malin erbjöd sig att följa då sambon sa Nej, hockeykväll och det ansåg han vara viktigare denna lördags afton.
Men det var skönt att Malin ville följa, och sonen fick lite egen tid med lilla Nemi, trots att han blev lite nervös. Malin brukar inte vara borta så länge i vanliga fall och nu visste vi ju inte hur länge detta skulle ta.
Vi körde dit efter att jag fått leta Chanti som gömt sig, troligen för att hon inte mår bra. Kom fram till veterinären och han undersökte henne. Upptäckte först att hon hade svår infektion i tandköttet, tandsten ock sen hennes hårda buk, men han tyckte det kändes som det satt högre upp än i själva tarmen? Så då startade han sin inte alltför moderna men funktionsdugliga röntgenapparat. =) Glad att han numera har en sån.
Han tog tre röntgenbilder på Chantis mage efter att hon först fått smärtstillande och lugnande. Men hon protesterade och tyckte detta var otrevligt sätt att bli fasthållen på. Men hon slappnade av då hon låg där, mitt lilla hjärta.
Tyvärr kunde han inte se på röntgenplåtarna vad för sorts knölar/tumörer det handlar om i buken, så hon fick mer medicin. Samt fick medicin med mig hem som hon ska få idag söndag (det gick bra att ge henne via munnen på morgon) och sen ytterligare i kväll samt imorgon.
Men vi fick en tid för operation på måndag, då ska vi tillbaka. Totalt var vi där en dryg timme med Chanti och jag erkänner att det är mkt svårt att hålla tron på att det ska bli bra uppe... Veterinären försökte peppa oss att det är bättre att vara hoppfulla än att ta ut sorgen i förväg. Han har rätt, men uch... min älskling är ju bara 5 år!
Varit innekatt hela sitt liv, varifrån kan hon ha fått dessa tumörer?
En stor tung klump har fastnat kring mitt hjärta och jag är hemskt orolig. Veterinären sa att jag skulle massera henne och gosa med henne allt jag kunde, men det är inte helt lätt med min katt. Hon har aldrig varit väldigt speciellt gosig, utan nu gömmer hon sig och är för sig själv.
Hon har ju bara under det senaste halvåret börja sitta i mitt knä ibland eller ligga tätt intill mig i soffan. Jag har aldrig stressat henne, men jag älskar henne ju så mkt.
Sambon erbjöd sig följa oss på måndag, men jag vill nog hellre köra ensam då.
Idag kommer nog sonen med familj tillbaka, då vi ska fortsätta med sänggaveln. Bra att sysselsätta sig med ngt så jag inte sjunker ner i ett svart hål av detta tunga som min kisse är mitt uppe i.
Jag är livrädd, å tårarna vill inte sluta rinna men ska verkligen försöka hålla modet uppe för min älsklingskisse.
Ber till Universum om att låta henne stanna hos mig, många år till. snälla!
