Yoginiseva

Emellanåt kan man känna sig lyckligt lottad och däremellan undrar man vad som händer och sker?

 

En del räknar huruvida man har betydelse i ens liv, Jaha, tex; Nemi nr 1, Robert nr 2 osv...
Men egentligen, kan man räkna sina närmaste i en skala? Jag vet att alla vill känna sig närmast någon annan, ha betydelse och vara just den som kommer i första hand.

 

Vem kommer i första hand då? För mig är det så att den som står mig närmast är oftast den som har behov av min hjälp eller omsorg, så därför varierar naturligtvis detta. Så är det för de flesta, tror jag.

Men kärleken, den måste väl vara prio ett?

Vilken kärlek, då det finns många jag känner kärlek till? Jag har ju relationer med många. Jag har en partner, jag har en son, sonhustru, mamma, barnbarn, systerdotter, syskonbarn, syskon, kissarna ja, många relationer som jag känner stark närhet, kärlek och vänskap med.

 

Jag kan inte säga att jag vill välja vem som står mig närmast. Visst är det ju så att jag alltid älskat min son, så den kärleksrelationen Mor å Son har funnits längst, men nu har jag fått ett barnbarn och kärleken väller över i mitt hjärta.

Mitt hjärta finns även mkt starkt för min älskade systerdotter, som får leva så lite av det liv hon kunde leva om det inte varit för alla negativa händelser i hennes liv som dels orsakas av hennes hälsa.

 

 

 

Hon är en tuff, stark (ja, man är tuff även om man inte alltid känner det), Varmhjärtat, kärleksfull och så otroligt fin. Innan allt det tråkiga har hänt var hon också glad, tjusig partypingla (att avundas) sprallig, social, shoppoholiq (även idag, tror jag) lite smågalen med en mkt stor portion av humor. 
Undrar om sambo fortfarande dreglar då de kelar =) Dock är han nog nöjd då han har sin matte hemma.

 

Shopping glad

 

 

Om jag skulle HYLLA någon så är det du min kära systerdotter, är tacksam att du inte ger upp, är tacksam att du finns i mitt liv, är tacksam att just du är du och du VET att jag älskar dig minst lika mkt som ngn av alla andra som du kallar mina nära, för du är mig NÄRA.
Naturligtvis kan jag eller ngn annan inte ersätta din älskade Mor, min storasyster, men jag hoppas du känner att du kan ringa och prata och ventilera din oro med mig och syster. Vi finns här.

 

 

Kärlek till hästar har hon och de är inte kräsna. Ett citat från L:s blogg. "Hästar är verkligen terapi för själen. Visst kan en puss från en människoman vara trevlig men en hästpuss slår nog allt ;) en slät, äkta, len och varm mule. Har man bara ett äpple i fickan så är man fullkomligt accepterad för den man är."

 

Hästar förväntar sig inte att man är sminkad, har rätt outfit, mm, hästar är nöjda då man pysslar om dem, ger dem ngt gott att mumsa på, lyssnar på allt man säger utan att säga emot, frustar bara om du blir för långrandig och glömmer att klappa dem i ditt långa tal.

 

2010 rockade hon loss på fiskekyrkan, som inte ens finns kvar längre. Men denna underbara människa har haft många motgångar pga sin reumatism, värk, ben som brutits, och inte läkt, psoriasis som täcker hela hennes hud numera. Och sen den ena efter den andra infektionen. Numera får hon kämpa, dels mot sin vikt och hoppas fortfarande på knäledsoperation. Jag räknar inte upp allt, för detta är ju bara en del av hennes livs strävan.

 

 

 

 

Nog finns det mål och mening i vår färd,

men det är vägen, som är mödan värd.

Trots allt så skulle du inte vilja vara utan

den insikten som din värk och motgångar ger dig.

Tacka för den insikten.

Ditt liv hade varit fattigare utan.

 

Dock på din sida jag står

även om jag inte alltid dig når

Jag ser din vånda, din värk din ångest

och då önskar jag din börda kunna lätta

du inte allt vill för oss berätta

Du tror det för oss underlättar

 

Men kära du

Inget skulle kännas bättre än om vi fick dig hjälpa

till en bättre hälsa

Vi naturligtvis inte är så medicinskt kunniga

men sjukvården är ju ganska flummiga

 

Önskar att du tog luren

och slog oss en signal för ditt tryck kunna lätta

så vi för dig kunde stunden underlätta

Din kropp är så förändrad

men din själ finns ännu kvar

Vi ser dig ändå

trots trasiga ben och sår

 

Vi älskar dig gumman

Jag älskar dig

du behöver inte alls gömma dig

Förlåt för en klumpig dikt

vill bara ge dig lite insikt.

 

Kram gumman

 

Ibland funderar jag om du min systerdotter borde skriva en bok om allt du varit med om, dina känslor, hur det påverkat hela ditt liv och de konsekvenser som blivit pga frånvaro av god sjukvård, mm. =) Vi kanske skulle skriva den tillsammans? eller om du har en vän som är duktig på att hjälpa dig skriva allt, du har ju massor av material. Det finns ju böcker om att leva med smärta, men din situation är ganska unik. Kanske det skulle hjälpa dig i ditt inre arbete med allt?

 

 

Och så ett litet höst recept.

Rysk svampröra

 

4-6 port

1/2 l blandsvamp

1/2 l vatten

2 msk salt

Till servering:

2 dl smetana eller creme fraiche (laktosfri)

1 stor röd lök

salt, svartpeppar

 

Gör så här:

Rensa svampen och skär den i skivor. Koka upp vatten och salt och lägg i svampen att koka cirka fem minuter. Sila sedan bort spadet och skölj svampen hastigt i kallt vatten. Inte så mycket att sältan försvinner. Låt svampen rinna av i en sil eller durkslag och pressa försiktigt bort det sista vattnet.

Skala och finhacka löken. Blanda den med smetana eller creme fraiche och rör ner den avrunna svampen. Blanda väl. Skeda upp röran på rostade brödskivor och garnera med lite dill.