Höstlöven faller så sakta
Idag tittade jag på mina blommor i trädgården, de är just nu innan det tar slut otroligt färgstarka. Mina pelargonier är knallröda.
Haren hälsar på och verkar inte rädd för husfolket, trots att vi öppnar dörrar och kikar ut. Skatorna däremot flyger snabbt sin väg vid mänskligt uppdykande.
Hösten är ganska vacker i sin skrud, har nu gått vauka leden med mitt lilla barnbarn Nemi och vi upptäcker lövens färgskiftningar, höstens mustiga känsla mot kinden och Nemis vakna blick på naturen då vi traskar på spångarna. Emellanåt somnar hon, men är lika ofta vaken och nyfiken. Hör sin tokiga farmor sjunga ramsor och nynna på vad som just dyker upp i huvudet.
Höst är väl lite som äppelpaj och äppelmos, varma mackor med kantarellstuvning, safta och sylta. Plommon hade jag i Halland och kunde äta direkt från träden.
Att tända elden till kvällen då vi är i stugan och snart titta på stjärnorna! Sörja alla löften som inte blev hållna, allt som inte blev av. sommaren som mer eller mindre aldrig tog fäste, inga utflykter som var tänkt =(
Försöker intala mig själv, att hösten är ganska okej
Ja, nu är den så här.