Yoginiseva

Japp, idag var det så dags att få min julklapp. Jag har längtat och längtat och givetvis väntat. Nä, inte övervänt utan överförtjust.

Idag blev det av, igår fick jag rätt nummer så jag fick boka tid.

 

Var lite nervös, dels över resultatet men också för att jag sett fram emot det, länge.

Dock fick jag egentligen denna present 2010 på min födelsedag, sen fick jag igen samma "gåva" till julklapp 2015.

Men nu blev det av, ngt jag lixom gått och väntat på i flera år, men då min finaste, älskade kisse dog...blev motivet bestämt.

 

Jag bestämde mig för att åter önska mig en tatuering av sambon, då min Chanti dog. Ja, jag har tatuerat mig, min andra. Och det blev självklart att Chanti skulle stå på min arm.

 

Dagens bild på väldans fin tatuering.

För evigt tecknet.

My Chanti 2010-2015, Love och tassavtryck.

 

 

Men är jag inte för gammal? -Nä, jag är inte död ännu och jag ville/vill verkligen ha en tatuering, för evigt finns hon i mitt hjärta min älskade kisse.

Men det är väl dyrt? -Jo, men det var en gåva...eller två ihopslagna

Tänk då du blir gammal... -Ja, tänk vad bra, skulle jag glömma och bli dement, kan den påminna mig om min älskade kisse.

Gjorde det ont? - Jo, lite. Men inte så farligt.

Erkänner, detta är bara en del av hela tatueringen =) Resten får ses live.

 

Jag är väldigt imponerad av Ida Marie i Jutis och av min superfina tatuering. Hon gjorde ett strålande jobb.

Älskar den. =)

 

 

 

 Be healthy, keep up, and be you. Mer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre