Carpe diem genom linsen

Att få njuta av lilla Nemis vardag och utveckling är en stor gåva. Att ta vara på dagen med henne berikar verkligen livets mening. En så go liten tjej.
 
Bjuder på några av våra fina ögonblick tillsammans.
 
 
Cykeltur utefter vaukaleden
 
 
I stugan
 
 
 
 
 
Å lite jord har väl ingen dött av...
 
 
På gården med rumpan i rabatten =D
 

För söt!
 
 
 
Idag fredag hämtade jag Nemi runt 12.00 och vi cyklade återigen till stugan.
Hon badade i baljan, nu när vi har vattenvärmare behöver hon inte bada kallt. Vattnet var varmt och skönt =)
Idag har hon gått blöjfri nästan hela dagen, det är skönt.
 
 
 
Och en lite runda runt med farfar M
 
 
Underbar plats att vara på.
 
 
 
 
 
DRÖM
Sov väldigt dåligt natten till idag. Drömde också en lite otäck dröm.
Jag kom och cyklade på en slingrig väg ute på landet någonstans, hade med mig en liten baby.Solen sken och jag kände mig glad.
Såg ett hus längre fram som jag kände igen, å så kom jag på att där hade jag tillbringat en sommarvecka ngn gång då jag var liten. Typ som ett sommarhem.
 
Så morskt svängde jag in på vägen upp till det röda huset. En kille i 30-35 års ålder (i drömmen var vi i samma ålder) som jag kände igen öppnade dörren. -Hej, sa jag glatt med min baby på armen. Han såg på mig och nickade, som att han kände igen mig. Men hans ögon berättade att han var förvånad, lite skeptisk till att jag kom vilket gjorde att jag kände mig obehaglig. -Stig in sa han och flyttade sig åt sidan.
-Min syster är på sitt rum, om du vill hälsa på henne?
 
Jag kom ihåg systern och att vi delat sovrum under tiden jag gästade dom. Så jag gick upp för trappan och in i rummet där brodern sa att hon var.
Rummet var fortfarande väldigt flicklikt, inte alls en vuxen kvinnas rum.
Hon satt halvnaken på sängen med endast byxor på sig, hennes outvecklade bröst var precis som en ung pojkes bröstkorg. Så hade jag inte vetat att hon var hon, hade jag misstagit henne för en pojke.
-Hej, sa jag osäkert. Eftersom hennes uppmärksamhet inte verkade vara där i rummet, kanske hon sov? undrade jag.
 
Hon lyfte sitt huvud med det toviga håret som hade rosa slingor på ena sidan, ögonen var tomma och uttryckslösa.
Nerifrån ropade hennes bror åt mig -Hon har förlorat förståndet, ingen hemma där längre.
Men plötsligt for hon upp ur sängen och fram till mig och barnet. Jag ryggade undan och hon tittade ilsket på mig. Jag rös av obehag, blev rädd att hon skulle göra oss illa, såg ut som om hon ville röra min baby.
 
Plötsligt befann jag mig i ett rum på en dubbelsäng. Skulle av ngn underlig anledning sova över i huset och jag kände mig livrädd. Rädslan att hon skulle komma in och göra både mig och min lilla baby illa.
Känslan var att jag kom ihåg att det inte var ljusa minnen från min bardomstid utan de mörka minnena började sakta komma till ytan.
 
Sen vaknade jag. men det var en stark dröm och jag kommer tydligt ihåg den.
 
 
Ungefär på detta vis såg huset i drömmen ut...brrr...
 
 
 
Over and out!
 

 

 

 Be healthy, keep up, and be youMer Kärlek i varje steg – frid och tillit till ditt inre
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0