Särsilt Ostöd
Regeringen måste återta makten över LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. En begränsande rättspraxis har urholkat LSS-reformen enl. Forskare i SNHF (Svenska nätverket för handikappforskare):...
"Vi vill påpeka att våra forskningsresultat som skulle kunna förbättra tillvaron för barn och vuxna med funktionsnedsättningar inte kan komma till användning och nytta, om personerna inte får det kompenserande stöd som behövs för att över huvud taget kunna vara delaktig. Vi inom forskargruppen har träffat flera som inte längre räknar med att få behålla sitt LSS-stöd. Och det trots att behovet av stöd inte alls har ändrats och framför allt inte minskat. Vi får höra riktigt obehagliga historier där bemötandet visar på stora brister i rättssäkerheten och resultatet blir att personen inte får sin lagliga rätt till LSS-stöd tillgodosett."
Idag finns det inget stöd att söka för en vuxen person med funktionshinder inom autism spektrat, och boende i Norrland om man skaffat familj/barn. Ingen avlastning om inte barnet har en diagnos.
Samt att man i min kommun även dragit in boendestödet, då de inte tycker det ser något mätbart resultat på det arbetet? Alltså, har dom missat att min son har en diagnos?
Vi föräldrar som har vuxna barn med funktionshinder ses ned på och att problemet skulle vara att vi inte kan släppa taget! Det tror jag många önskade om det fanns hjälp att få, men då vi får kämpa utan hjälp och utan att politiker/kommuner/handläggare ser vår hjälp som lönsam eller attraktiv kommer vi förbli sittande med mkt ansvar fram tills vår egen bortgång.
2010 Startade man utbildningen PYK i södra Sverige. Ett föräldrastöd i hemmet för de med funktionshinder. Men till Norr kommer väl detta aldrig att nå. Jag har själv försökt söka utbildning inom PYK men det är inte helt lätt att bo här uppe i Norr och delta i utbildning i södra Sverige.
Enl forskning ”Parenting whith disabilitis”, publicerad i journal of intellectual Disabilities (2013)
Visar att föräldrar med funktionshinder får kämpa mot samhällets negativa förväntningar på deras föräldraskap. Det förutsätts att de inte kan ge sina barn det barnen behöver för att utvecklas, både fysiskt och psykiskt.
Hösten 2006 deklarerade svenska regeringen sina nya mål, att rikta in framtida hälsopolicys för att skapa förutsättningar för en god hälsa i hela befolkningen.
Barns och ungdomars förutsättningar för en god psykisk och fysisk utveckling pekades ut som ett särskilt viktigt område och därför ska föräldrastöd erbjudas kontinuerligt under hela barnets utveckling. PYC har visat i praktiken samt det faktum att det är förenligt med svenska lagar och etniska riktlinjer.
Sen verkar det inte som att kommunerna vill att man jobbar mot sina egna barn? Trots att det görs hela tiden utan ersättning.
Jag har valt att gå ner till 75% från 100% tjänst. Dagens kommentar på LSS möte var -Har någon bett dig? Nej, ingen har bett mig göra detta, för i dagens samhälle ska man bara vara kontaktnät som farmor och inte ge ngt stöd eller ta ngn avlastning. Man ska inte lägga sig i trots att de inte har någon hjälp att erbjuda. Så man får "skylla" sig själv att man bryr sig om och värnar om sin familj. Man ses som udda och konstig när man stöttar och deltar i möten, hjälper till med sådant som är svårt.
Det är inte så att jag håller fast, inte kan släppa taget eller klippa navelsträngen. Om man stöttar och hjälper för självhjälp är det för att pucha och hoppas det ger resultat.
Idag tycker man tydligen att om man har ett funktionshinder och är i behov av hjälp, då är man inte bra som färälder... kanske man rent av inte ens duger till det? Är inte det en bakåtsträvande bild?
Suck
